att ha en belgisk beundrare

jag har fatt en beundrare. han heter Luis ar tjugofem ar och kommer fran beligien. Han har sangen snatt ovanformig och varje morgon da jag vaknar ser jag honom ligga med huvudet at mitt hall tittandes med handerna under hakan. Hade det varit nagon annan hade man nog latt kunnat bli lite skramd av nagon som stirrar pa en nar man sover, men inte nar det galler Luis. "luuis, vad gor du?" fragar jag trott och vander mig om. "tittar" svarar han. "vad ska du gora idag" undrar han sen pa sin halvkassa engelska med bred fransk brytning. Det ska namligen alltid goras nagot. att chilla finns inte pa kartan.

Luis ar som ett stort barn. han ar inte dum, men pa nagot satt sa dar oforstord som barn ar. och visar karnslor sa dar som barn gor. och tanker kanske inte alltid det dar steget langre som vuxna gor. Luis tror exempelvis att man inte behover ha korkort for att aka motorcykel pa sno. jag forsoker forklara for honom, att om detta vore laget kunde alla i sverige aka motorcykel pa vintern, och det vore ju konstigt. han blev ocksa upp till oronen exalterad over hur mycket sno det kunde vara i sverige och sa att da kan man ju aka snowboard, varje dag hela vintern! sen tankte han ett tag, och kom pa att man maste ju jobba om dagarna ocksa, och hans iver forvandlades till en fundersam min som forsokte komma pa en losning pa problemet.

De senaste dagarna har jag hittat sma lappar har och var och sma meddelanden skrivna pa min kudde. ibland tar han tillbaka lapparna, fyller i nagon mening han glomt, eller rattar nagot stavfel. tittar lurigt pa mig, ler och fragar vad jag tycker om lapparna. dom ar fina svara jag. for det ar dom.

men sen stallde han mig mot vaggen och underade om han hade nagon chans pa mig och jag svarade arligt nej. trots det ar luis lika glad, han sager att kanner sig lycklig over att iaf ha vagat fraga, och att hans dromtjej formodligen kommer en annan gang. och jag kan bara titta pa honom och le.
den energi och enkelhet, skulle jag doda for att fa.