tisdag 13 januari 2009

pepp pepp

jaha, da har man varit pa ett doof da.
Fyra dagar trance musik och jag kan fortfarande kanna vibrationerna i mitt huvud.

Mitt ute i skogen taltade vi, runt om fanns en liten sjo och hagar med asnor, getter och radjur. Tva scener och nagra matstand annars bara en jatte skog dekorerad med lysande neonsvampar stjarnor och fjarliar.

Ett doof gar mycket ut pa att dansa. och det gor man till gryningen, ofta till middag och kanske till kvallen darpa for att sova ett par timmar och starta igen. jag som ar tjejen som gar till hoger efter entredorren pa wasa stugan, eventuellt spanar men sallan nuddar dansgolvet travade mig forsiktigt runt pa scenernas stora grasplaner tills jag insag att ingen kunde bry sig mindre om hur jag rorde mig till musiken och att det anda skulle bli svart att dansa fulare an min skyhoga granne.

Pa festivalen fanns inga duschar och i sjon fick man inte bada och efter fyra dagars dansande var ingen speciellt frasch. toaletter fanns det inte heller speciellt manga, och de fatal som fanns bestod enbart av ett plank dar man tre och tre i rad satt och klammde gemensamt. det finns manga satt att umgas pa har i varlden.

Jingels som jag motte pa woodford traffade jag aven har och i slutet sa jag hej och farval till min kara van Tara (som forovrigt vann vardnadstvisten om Charles) och hoppade istallet in i bilen som gick till Nimbin. Pa vag ringde det i Jingels telefon och vi bytte riktning mot annan ort for en uppkommen femtiarsfest och kvallen slutade pa toppen av ett berg i en av de vackraste byggnader jag varit i med utsikt over en jattestrand och jag at mat och hangde med ovriga konstnarer och musiker av mer framgangsrik klass. vi sov i bilen och pa morgonkvisten darpa vankades en andra fodelsedag och allihopa badade nakna i havet och satt pa stranden och at tarta med handerna.

Nu ar jag i Nimbin och Jingels som har ett stort gammalt hus i mitten av orten sager att jag far stanna sa lange jag vill tillsammans med tva till japanskor som ocksa ar och halsar pa.
underbart underbart,

hepp hepp

1 kommentar:

Anonym sa...

först vill jag bara kort säga att det denna gång var särskilt skönt att höra av dej.Viss oro är svårt att hellt eliminera när det går rätt lång tid.
I övrigt - vad säga? elin påstår att du har alla getter hemma och inte gör nåt oövertänkt. Jag har inget annat val än att förlita mig på att så är fallet. Är du helt frisk nu? inga öroninflammationer eller annat? Puss , du saknas - men ha det roligt och bra!