onsdag 11 februari 2009

denna gang var det lite svarare att klicka pa publicera inlagg. detta ar en bekannelse.

det har ar emot allt jag nagonsin statt for. jag trodde aldig att jag skulle gora detta. min moral har sjunigt till botten. igar serverade jag pa porrklubb.

vanta. vanta.
innan ni kommer med invandningar och straka motargument, vilket jag ar inforstadd och beradd pa kommer att komma vill jag forklara mig. min handling var medveten.

nar jag forst kom till australien stod jag dar pa brisbanes flygplats. visst var jag glad och uppspelt, men aven nagot osaker och forvirrad. vad gor jag har pa andra sidan jorden alldeles ensam, vad ska det har vara bra for?
nu ar nastan sex manader senare, och aven om tiden har gatt fort kanns kanslan avlagsen. denna tid har varit en stor upplevelse och jag har utforskat delar av mig sjalv jag aldrig snuddat vid tidigare, vilket bara gjort mig starkare och starkare for varje dag. for alla situationer som numera uppkommer, aven de obekvama och jobbiga, finner jag mig sa latt i och kan klart och tydligt kartlagga och forsta. och i slutandan ofta till och med se en lardom fran.

Detta innebar att jag nu ar hungrigare pa livet an jag nagonsin varit. jag vill lara mig nya saker, se platser jag inte sett forut och forsta varfor varlden ser ut som den gor.

Kings cross ar sydenys party yta och igar anlande jag stallet efter nastan en vecka ute vid en av stadens beacher. nar jag gick langs gatan stod jag och tittade pa alla de klubbar och barer platsen erbjod, nyfiket men inte det minsta imponerat.
samtidigt kom en man fram och fragade om jag behovde jobb som servitris. jag insag vad typ av jobb det kunde tankas vara och fragade vilka klader man bar, man hade sina egna, och jag sa att jag kunde prova.

Detta ar en av manga likartade stallen langs denna gata. och en mer sorgligt plats far man leta efter. Klubben bestar av en liten tv uppe i hornet som konstant visar porr, ett dansgolv, saklart med den valkanda stangen, och en publikyta med uppradade stolar. Pa kvallen och natten kommer strippor och framtrader pa scenen. resten av tiden sitter de bara och tittar pa tvn.

Min uppgift var att fraga de inkomna vilken drink de ville ha, ge den till dem och ta betalt. Min lon var ej timbaserad utan dricksen var enda inkomst och darfor pointerade de ovriga anstallda, om och om igen, att man aldrig ska vanta eller ens fraga och dricks. man ska se till att ge tillbaka vaxelpengar i den form sa att en stor del ar mynt. ge tillbaka sedeln, saga: resten ar min dricks, och ga dar ifran.

Stallet har inget alkohol tillstand. men det vet inte gasterna om. de koper drinkar, rom och cola, sambuca sunrice, eller ol, drinkar som smakar starkt men som har noll procent alkoholhalt. och dessutom till ett pris av 15 dollar, som ar dubbelt mot vanliga priser. otroligt sniket, och grundlurade man (och faktiskt sa ocksa till en valdigt stor del kvinner, och till och med flera par) sitter dar i uppradade stolar, for uppslukade av strippan for att kanna att smaken av drinken ar nagot blaskigasre an vanligt.

anledningarna till att jag gjorde detta var dels for att jag inte nodvandigtvis behover pengarna, och for att jag just nu ar stark nog. jag kanner ingen som helst plikt att pa nagot satt gora nagon till lags eller lyckas.jag har inga problem med att saga upp mig efter en halvtimmes arbete. for inte gillar jag den har sortens branch, faktum ar att jag starkt ogillar den, vilket ocksa ar framsta anledningen till att jag gjorde det, och anledningen till att jag en gang skickade in en intresse anmalan till att gora lumpen.
jag vill bara veta hur det egentligen ar.

och precis allting var helt nytt for mig. jag har ingen tidigare erfarenhet av denna typ av tillstallningar. pa nagot satt. den forsta timmen stod jag mest gapandes och sag pa vad som pagick, totalt ointresserad av min arbetsuppgift och fullt upptagen av att ta in och bearbeta informatonen som nadde mina ogon. efter fyra timmar borjade natten ta in, och till en borjan helt orforstadd om varfor blev jag tillsagd att alltid halla i min serveringsbricka. men snart insag jag att det borjade komma in flera och flera tjejer med lite for korta kjolar, och som pratade med lite for tjocka gubbar, och gick in i ett lite for suspekt rum. sa jag tog och tackade for mig. sa att jag inte var sadar jatte intresserad av att servera torskar drinkar och att de nog fick leta efter en annan servitrice.

sen la jag mina 25 intjanade dollar i tiggarkvinnans bedgande hander och gick hem.

6 kommentarer:

Anonym sa...

fyfan va jag är avis på dina upplevelser.. inte för att då fått chansen att jobba på porrklubb, utan för att, som du säger, upptäcker nya saker om dej själv hela tiden.. jag vet hur det känns när man kommer hem efter en lång resa och man är så jävla optimistisk för allt och vet att man kan göra precis vad som helst i hela världen, allt du behöver är rätt sinnestämning.
Håll kvar vid det!!!

Anonym sa...

Tycker om dig Maja!! for tusan kom nu hit till Melbourne. For jag saknar dig! min lilla tokjanta!! puss Lina

Anonym sa...

Min ælskade Mayvor.

Har læst inlægget o min førsta tanke e att jag tycker du e helt fantastisk! En sån stark kvinna med ett otroligt varmt hjærta. Att vara borta o kænna att man blir mkt starkare som person. Men jag har alltid vetat att du ær en stark kvinna. Før att inte tala om hur snygg o smal du e.

Love från den feta, MEN som FYI, ska anvænda våren till att bli den slimaste kvinnan på beachen 2009, o kommer dærav få bruka namnet, den smala. (Och går min plan inte som planerat, så fuck it, det kommer alltid en beach 2016)

Anonym sa...

...ja maja.... Jag har också läst. Jag har skickat ett mejl. Har du kollat upp det där med resrutt och barnhem? Har det slutat brinna? har det slutat vara så varmt?

Anonym sa...

puss nu på alla hjärtans dag!
Det här är en ypperlig dag. Jag har varit på världsklassmusik. Kammarmusik.
Tystnaden. OTROLIGT BRA!
Det är evenemang som kommer i februari varje år.
Nästa gång kanske jag får ha glädjen att bevista dom här exklusiva uruppförandena tillsammans med ett par tre döttrar?
Sol ute och sju grader kallt. Perfekt.
Clara och Måns åker 22 kilometer på skidor idag.
Nästa söndag är det kortvasan. Då kommer Clara att åka tre mil!

Tur att det finns mejl och inte bara blogg. Fortsätt skriva båda! Allt är väl och jag litar på ditt omdöme.

Anonym sa...

de var jag som skrev det förra.