jobb

idag sa min chef nagot roligt. han sa, maya, hade du tankt att plocka ris korn for ris korn i salladen, och han bojde sig fram och forsokte pilla upp ett riskorn med den tong jag laggt fram istallet for sked. det ar det enda skamtet han nagonsin dragit och vanligtvis hor jag honom mest saga, sopa golvet, ta ut de dar ladorna eller ta hand om de dar kunderna genast. han sager tack efterat, men han menar det aldrig. han ar inte tacksam. han gillar mest att sta med handerna i kors och beordra, det tycker han ar skitkul. har om dagen kysste han mig brutalt i soprummet. jag tyckte inte att det var en jatte trevlig upplevelse och sa at honom att han nog fick gora det dar min sin flickvan han har istallet. och nu beordrar han igen med det dar tacket han inte menar. men jag tar det. jag har hellre en chef som gillar att vara otrevlig an nagon som hanglar upp en mot vaggen... vanta, jag maste tanka.. jo, jo, sa ar det. mycket hellre faktiskt.

jag har gatt fran tre manaders frivillig arbetsloshet till att helt plotsligt jobba sju dagar i veckan. mitt andra jobb ar en storre bar och resturang. dock har jag har med insett att jag aldrig i mitt liv mer ska jobba i resturangbranchen om jag inte vet att det ar for ett kortare mal. jag ska aldrig gora detta enbart med resultatet en betalt hyra och ett mattat barn. den dagen jag svettar dessa stressade svettdroppar fran min armhala och slickar dessa smutsiga rovar for saval arbetskolleger som kunder kan jag lika garna.. ja, gora nagot battre. och den dagen det ar jag som prangt vill hitta en syndabock till det odukade bord nummer 16 istallet for att sjalv bara duka upp det kan jag lika garna skjuta mig sjalv.

men har strolar solen och ikvall blir det fest.
ikvall saval som sa valdigt manga andra kvallar de senaste veckorna.