trisst

igar sag jag en man som sag suspekt ut pa mitt hostel. han var stor och mork och hade en pase med diverse prylar i som sag ut som en soppase. jag hade aldrig sett honom forut men tittade pa honom och log. som jag brukar gora at folk. sjalv stod jag i tvatt rummet och tog min tvatt ur maskinen. trettio sekunder senare gick han in i mitt rum, och snudde min planbok. jag hade fatt min forsta efterlangtade lon samma dag. han tog den, han tog den och mitt korkort, mitt visakort och bankomatkort (som iof bada ar tomma) och alla mina papper med telefonnummer fran diverse och han tog den planboken som Tara hade gett till mig i hejda present.

han visste att de var mina saker. jag lamnade rummet for trettio sekunder och han skyndade sig in och tog det han kunde hitta, de nastan tva tusen kronor som den flickan som log at honom hade jobbat ihop. .

trisst tankte jag. himmla trisst. jag satte mig ner och kande mig ledsen. men inte for att jag forlorat pengar, jag kan alltid jobba ihop nya, utan for att han inte brydde sig om mig.

jag hade aldrig tagit hans grejer.