Pa nagot satt ar det som om jag for tillfallet befinner mig utanfor min kropp. jag tittar pa den och ser den som den ar. tar hand om den. Oftast sa ar den ju faktiskt bara dar, hanger bara med, och ar helt och hallet tagen for givet, och sallan forfragad om vad den vill ha eller gora.
Jag ska vara arlig. min kropp och mitt huvud har inte riktigt varit i symbolik med varandra, och oftast ar det kroppen som har fatt ge vika. Hur manga ganger har jag inte kannt hur det har stretat emot, tydligt sagt nej, men anda gjort dom drottningen dar uppe beordrat, da drottningen styr spakarna till min undeliga manskliga maskin. Kom igen nu, drick det har ackliga billiga vinet, det ar billigt, nagra klunkar till kan du ta, och trots att den skriker somn ar manga natter allt for fa timmar sovna. piskan piskar och kroppen lyder lydigt.
men nu har den fatt nog. nu gor min kropp revolution och har borjat produsera harjans massa snor i nasa, bjudit in en trummorkester i mitt huvud, och en fektningsfajt i hals, kake och ora, och en hund gor woffanden ur min mun.
Om tva dagar ska jag gora en dykartur, och med min vanliga manskliga otur ar fyratusenkronors-biljetten varken retur eller ombokningsbar och de senaste dagarna ar nu en hyllning till min alskade kropp.
jag klappar den och sager snalla saker. jag pressar den inte, nej, sager bara att den ar bra och fin. jag fragar vad den vill ha for mat, och ger den den mat den vill ha, utan att tanka pa vad jag egentligen borde ata. vill kroppen ha chocklad, ja da far den choklad, och tre koppar kaffe irad. Jag byter lakan at den och tvattar dens klader, koper mediciner jag tror den kan vilja ha och sover den sa mycket den bara vill. om sa klockan ar sex pa kvallen, ska kroppen ha somn om kroppen sa vill. allt for att fa den att aterigen sammarbeta.
snalla snalla kropp. kom tillbaka och jag ska vara dig evigt till lags. amen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
drick inte femton muggar kaffe och billigt rödvin bara för att det är gratis eller billigt.
nej, du vet att för mycket frihet har också ett pris, det är verkligen så och jag tror du är mogen nog att inse det.
du har varit ute på din roadmovie i två månader nu.
jag vill att du är aktsam för du är precis så värdefull som du idag fått guds bekräftelse på. din kropp är inget bihang till dig. det är den som är du tillsammans med alla dina önskningar och förhoppningar och all den kärlek som också är du. du har så mycket att vara rädd om älskade barn. sov nu, ät riktig näringsrik mat och fortsätt försöka att byta tid till ett senare tillfälle. går det inte och du ändå bestämmer dig för att följa med ut så kan du göra det bara om du klarar av att säga nej till dykningarna och stanna uppe på båten tills du känner dig helt frisk. ta inga risker.lilla söta maja, kom hem sen välbehållen, du är en efterlängtad, jag vet att du känner det.
mamma
Skicka en kommentar