min forsta tanke var att jag skulle cykla mig igenom australien. naiv, dum eller bara javligt oinformerad om hur gigantiskt detta land ar. nu har vi med bil akt uppat tva hundra mil och bara en brakdel av landets stora karta. men att lyssna pa musik med fonstret nere och vind i anisktet ar faktiskt himla trivsamt. De senaste natterna har vi campat pa en stor strand, atit kockosnotter till frukost, bajsat i skogen, diskat i saltvattnet, och lekt med krabborna. Aaron har meckat med bilen medans jag har last bocker.
agaende bilresandet finns det en sak som gor att min mage drar i hopsig. Det ar alla roadkills. roadkills ar det varsta jag vet!possoms, kangeruer och kaniner ligger blodiga i varenda vagkron och jag tittar bort eller blundar. Igar korde jag bilen en stracka, trots att jag forfarande tror att vindrutetorkaren ar blinkersen och att bilarna kommer fran fel hall. men efter en timmes korande kom en fagel och en small hordes, och ville prangt ut och ha begravning. Aaron tittade lite besvarat pa mig men sa okej. dock kunde vi inte hitta fageln och jag lever fortfarande i forhoppningen om att den mar alldeles utmarkt trots att aaron sager att den ar hur dod som helst.
aaron ar en bra tysk kille. han satter pa min favorit musik nar jag ar lite nere, han stannar vid kossorna sa att jag kan kela med dom och pa mindre vagar far jag aka ta taket sa att jag kan ta fina bilder. han rullar cigaretterna for att jag suger pa det och han gor iordning frukost pa mornarna. Vi har nu spenderat nastan sex veckor tillsammasn och vi tillochmed brakar ibland. jag sager att han ar barnslig nar han betonar joint i sangtexterna och da sager han att jag kommer att do ett ar tidigare an honom och da sager jag att det faktiskt ar tva ar och att han ar skitliten. da sager han att jag inte kan laga mat och sen sitter vi tyssta ett tag tills han satter pa min favorit lat och da blir vi vanner igen.
har om dagen spenderade vi en hel dag i en djur affar och var hur nara somn helst att kopa en hundvalp tillsammans.men da insag jag att det nog snart ar dags att fortsatta min resa pa egenhand igen. nu har vi anlant till arlie beach och jag tror jag stannar har ett tag. det ar inte ett skitcoolt stalle, men det ar vackert, trevligt, och jag ar lycklig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
inte åka på taket maja.
du är alldeles för lik mej när jag var liten. det är REN TUR att jag överlevde trafikstrapatserna jag utsatte mig för i USA.
REN TUR!!! Tänk på det. Annars hade inte du funnits. Tänk på dina ofödda barn.
mamma
Skicka en kommentar