sa bra var det.

fyra dagars dykartur avklarad och jag har aldrig atit sovit och dykt, och ingenting annat an dykt sovit och atit, sa mycket i hela mitt liv.

Klockan tio i sju pa morgonen vacktes jag och min hytt kollega, en nya zelandsk kvinna, av bankandes pa dorren. hon var alltid snabbare an jag upp. och fick varje morgon ge mig en privat extravackning. Tio minuter senare, inte en kaffedroppe eller musliflinga rikare, var man helt plotsligt tjugo meter under vattenytan, nyvaken och nagot forvirrad bland en varld av klara farger och nyfinka fiskar.

De forsta dyken var dock inte speciellt njutsamma. dels hade jag for mycket vikt vilket ledde till att jag fick simma mera och min luft tog slut fort. och energin lades mer pa sjalva dykandet an omgivningen och upplevelsen isig.

Sen kom Frank, engelsmannen som tog av mig nagra vikter, tittade mig i ogonen och sa: folj mig och ta det bara lugt, och helt plotsligt sa var det som om jag flog fram under vattenytan.bara en liten inandning och min kropp luften upp, en utandning och jag sjonk en smula. full kontroll och jag var barriarrevets motsvarighet till stalmannen. och trots att jag var helt utmattad, fysiskt trott, att dykardrakten var blot, tight och obehaglig, att simfotterna skavde skavsar och trots att utrustningen som vager X antal kilo gjorde att jag ramlade baklanges varje gang jag kravlade mig upp for batkanten, var till och med dagens fjarde dyk mer an valkommet, och sista baren luft i tanken lika vart som de forsta.

Det ar sadar som att jag vill beskriva sa overdrivet jag bara kan, saga att fiskarna var storre an du ens kan forestalla dig och att korallerna hade farger som du aldrig sett. saga att simma nattdyk med hajar ar en kansla som du inte kan forsta.

men jag tanker inte saga det, jag tanker bara saga att jag helt klart ska fundera over att lagga till dykning pa listan over intressen, listan som de senaste 22 aren varit helt och hallet tom.
sa bra var det.