Min syster har blivit en riktig tonåring. Hon har säkert varit det ett tag men då jag nu spenderade min helg hos mamma var det så tydligt. Dels för att hon pratade fem timmar i sträck i telefonen med en kille. och dels för att det enda hon sa under detta femtimmars samtal var en kompination att fniss och meningarna "men den där var ju dålig" och "fan vad pinsamt".
Här omdagen kom mamma på henne att röka. Hon umgicks med en kompis och hade under tio minuter lyckats smälla i sig två och en halv cigarett. Imponerande av en nybörjare skulle jag vilja påstå.
Trots att hon ändå är femton år gammal och att jag vet att jag som femtonåring antagligen var tio gånger värre än vad hon är så kan jag inte låta bli att helt plötsligt känna starka beskyddande känslor. Hon ska få göra precis vad hon vill göra, det är ju trots allt mitt livsmotto, men om någon så petar på henne då hon inte vill bli petad på ska jag personligen strypa strimmla och göra konfetti av denna person. Och jag skämtar inte.
Just nu sitter jag på jobbet som jag för tillfället hatar mest av allt.
I ren tristess har jag tryckt i mig sex bananer. Så här i efterhand känns det lite väl många.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
mek mek. Clara borde bli punkare
Kära Maja. Här är ett brev 6,5 år in i framtiden. Du är i Mariestad med Mio och Christianoch ikväll har ditt långa reportage från Kurdistan sänts i Människor och Tro. Jag befinner mig på Sorgenfri gatan och läser din blogg och njuter av ännu mer Maja. Ha det gott och hälsa mitt barnbarn Mio. (Synd att detta inte gick att läsa i baktiden)
Skicka en kommentar