roligare än så här är det inte, min närmaste vän är en spindel.

Igår sa min vän och kollega till mig att jag måste bli bättre på att blogga. Först blev jag smått förolämpad tills jag förstod att det inte var kvalitén utan regelbundenheten han menade som skulle bli bättre, och det var ju en bra grej då han ville läsa mer av mig och jag tänkte; well well, är det blogg aktivitet du vill ha är det blogg aktivitet du ska få. Sen tog det helt stopp.
Jaha, och vad ska jag skriva om då?

Jag befinner mig i en fas i livet där uttråkad, rastlös och understimulerad är sammanfattningen och det är absolut inte bästa förutsättningarna till en sprudlande blogg produktion.

Hur som helst fick jag igår en ny kompis.
Egentligen är det inte en ny kompis, den har funnits i mitt liv i några månader, men det var som om vi utvecklade en djupare relation igår.

Jag bor i en källare, som är så där som källare är i allmänhet, mörk och kall, och skitig i hörnen med ett skapligt djurliv. I rummet jag sover i har jag sen inflytt haft en spindel i taket. Iochmed dåligt stadsval och brist på fantasi brukar min kvällsaktivitet vara att ligga i sängen, dricka te, lyssna på radio och titta upp i taket. Jag har då ofta studerat spindeln och farcinerats över hur snabbt den kan spinna sitt nät och smidigt ta sig fram. Men trots det har jag egentligen aldrig riktigt gillat den. Vi har liksom bara varit rumsdelägare. Inte mer än så.

Men igår när jag låg i sängen tyckte jag helt allvarligt att vi fick ögonkontakt. För någon minut tittade vi på varandra. och nu är vi mer som vänner.

Fram tills förra veckan hade jag faktiskt ett hundratal till bekanta i badrummet. Röda myror hade lyckats bygga upp en rättså stor stack längs bastudörren. Men på tanten ovanför migs beordran kom det sen några herrar och gjorde sig av med dem. (R.I.P)