woodford

Igar var vi pa oppnings sermoni av woodfords folkfestival, och de flesta av festivalbesokarna samlades runt den storsta scenen. In kom stora lysande pappersdjur inrullandes samtidigt som himmlen fylldes av eldflugor. Mannen som holl tal fick oss alla uppat hundra tusen askadare att i kor lova att "ta hand om vara kroppar, genom att kopa kaffe, chocklad och organic donuts, att svett ar harligt men att forsoka duscha nagon gang under festivaldagarna, att inte domma folk, for langden av deras dreadlocks och att nu nar obama blivit folkvald forsoka att aterigen vara trevliga mot amerikaner"

Dar efter spelade en man fran san fransisco pa ett instrument han sjalv uppfunnit,med langt har och konstig hatt lat han ensam som ett tiomanna band och jag satt med en cigg och en ol och tyckte i stundens hetta att det var det basta jag sett.

Jag vet inte vad jag hade vantat mig innan jag kom hit men detta ar ingenting av de festivaler jag tidigare varit pa. aven om det fler besokare an roskilde ar kanslan betydligt mindre. overallt ar sma fargsprakande ekologiska och vegetariska cafeer, pa de sma stigar av teatrar poesi talt och workshops. Alla bar fargglada klader, de flesta konstiga frisyrer, manga ar barn familjer. Det konsumeras en valdigt liten mangd alkohol men dock sa mycket mera braj.

Tara stormtrivs. traffar folk hon kanner i vartenda taltkron, dansar och svanger sina hariga armhalor i takt till musiken. Jag som vanligtvis inte ar sadar jatte beblandad i hippie sallskap iaktar men borjar mer och mer kanna in stamningen och har gatt fran att stirra pa julgransklanningarna till att kolla prislapparna pa dom.

Nagot bajsstadande har det an sa lange inte blivit. i forgar skulle introduktions motet halla till men det visade sig att ingen dok upp och jag och fem tyskor satt och vantade pa toaborstar och sugproppar i en timme men sen blev jag den forsta att lamna rummet. mer sugen att torka kiss an sa ar jag inte, och dar efter har jag bara latit det vara. sa med andra ord ar jag inbetald utan att jobba for det. Jag inser dock att detta ar val noterat hos karmaguden och jag inser att jag antagligen hardan efter kommer att ha betydligt fler myggbett an alla andra och att min nasta menstruation kommer vara i en manad. men det kan jag ta.

for ovrigt har jag och Tara inforskaffat en ratta. Han ar fem veckor heter Charles och diggar till musiken pa vara axlar. han har ocksa gjort att vara bil numera blivit en hanga plats for vara barn grannar dar de leker i graset medans deras kroppstatuerade foraldrar sitter och dricker folkol brevid.

oops. plikten kallar. hors

snalla barn eller inte, snogubbarna ar ju halva grejen.

hoppa over vintrar kan man gora. men jul kommer man baske mig aldrig ifran. att ha jul i hetta kanns fruktansvart konstigt. att se julgranar bland bara overkroppar ger mig inga bjerllerklangs melodier alls. jag tittar, tanker: konstigt, gar forbi och kan inte for ett ogoblick tanka mig att det bara ar nagra dagar tills han med skagget ska knacka pa dorren.

Men Imorgon packar jag min ryggsack och hoppar in i vanen med tygskynken och mukja kuddar och bar av tre timmar innat i landet till ett mindra stalle som heter mundubbera. dar ska vi hanga i nagra dagar tillsammans med Taras pappa, flickvan och broder med flera.

Efter detta brummas det av nerat till en av australiens storsta festivaler.
Jag ska stada bajamajor nagra timmar om dagen for fri intrade, Tara ska servera i bar. vi bada ansokte under kategorin "I can do whatever" och jag sitter har och undrar vart min positiva karma tog vagen?
hursom, lite bajs under naglarna tar jag mig garna for en nyarsafton i buller.

check it out my lovers:
http://www.woodfordfolkfestival.com/

snipp snapp, och sa var den sagan slut.

att vara fruktplockare ar som att vara slav. framfor allt nar man ar timbetald. inte en melon far ga till spillo, och folk avskedas till hoger och vanster pa inga grunder. da jag en dag kom barfota tilljobbet hangde jag pa los lina. men ett leende loser mycket, pa gott och ont. chefen over stallet ar en jatteman med jattefotter, respekt, respekt.

Sa, alltsa ar jag fortfarande i bunderburg. en snabbkaffe i hand, skitig efter jobb. stressad, blir snrta uppplockad av min australiensiska van Tara. Vi bor pa en en camping numera. Ben kellys har stangt. for nagra dagar sedan kom polisen och stangde stallet. han var tillaten att ha 15 boende, inga campandes. som flest var vi sexio. sexti pers pa tva dushar och tva toaletter.
hela kvallen satt ben tysst och kedjerokte, med tva trasiga bilar pa garden, i vantan pa en rattegang som kan bli boter pa miljonbelopp. karmakonton var fullt och karmaguden i action. ingen tyckte synd om honom, utom franska paret som matade honom med hemgjorda creps.

hursomhelst. femti pers slangde polisen ut pa gatan klockan atta pa kvellen och som yra hons
sprang alla omkring och letade efter alla prylar som lag huller om buller over hela stallet. den forsta natten sov vi i bilar och random uppslagna talt. nu bor nastan hela vart crew i en mattligt haftig campingplats. stamningen ar inte fullt lika munter, framfor allt da ingen av oss fick nagra pengar tillbaka. varken var deposit pa 50 dollar eller de natter vi aldrig fick utnyttja. polisen sager att de inget kan gora. forutom detta har ocksa vardeskapet pa den campingplats vi bor pa nu blivit stulet. sa allas pass ar borta. som tur var hade jag inte mitt dar. ibland ar det tur att vara seg med betalningarna. eller sa ar mitt karmakonto an sa lange ganska positivt laddat. forhoppningsvis.

nu kommer Tara. Hon ar en hippie som rest runt i australien i tre ar och bor i sin bil. Hon har bjudit in mig till sin pappa pa jul. en australiensiskt julafton. hon sager att man mest dricker ol...
och det ska jag val kunna klara av tycker jag.

att ha en swimming pool i taltet.

jag hoppar over var svenska vinter, men far istallet en regn sesong och novemberdeprissionen byts ut mot ett talt man kan bada i. min gropiga madrass jag fatt av australkiensiska tjejen i vanen brevid ar for tung for att jag ska orka lyfta ut den, drypandes av vatten och alla klader bocker och prylar ligger drankt. de senaste dagarna har koks sofforna proppats av folk som tycker att det ar sisudar kul sova i vatten. engelsmannen Eddie med musklmangd som en oxe men hjart storlek annu storre har tagit mig till sin barm och jag far sova i det talt som klarat sig nagorluda.

forovrigt till er alla som sa jatte ofta ringer till mig (not) sa fungerar hur som inte min mobil langre da den ocksa dranktes pa kuppen. men i tidigare livet har den ju faktiskt klarat en tvattmaskingstvatt sa jag kan inte beskylla den for det.

skulle ocksa har med vilja omdiagnostisera ben. aven om han har humorssvangningar ar han inte scitsofren, han ar bara den klassiska mobbaren. snall mot dem han gillar, och kan till och med vara riktigt dum mot dom han inte gillar. jag har visst hamnat i kategri nummer ett sa nar jag sager att dom har tunna armarna pallar mer av vad man kan tro och att jag inte har nagon lust att tjana fyra dollar om dagen far jag nu med tio grabbar aka till vattenmelonfarmen om dagarna. det ar hart men det enda jobbet man far betalt per timme.

andra uppdateringar:
en kille har brutit armen da han hoppade i poolen. det franska snygga paret brakar hogljudt och kastar stolar. en till bil har sladdat av vagen, ingen person skada men ater en trasig bil.

och en sak till.
livet ar skitbra.

Historien om Ben Kellys hostel, avsnitt 2.

morgonen efter senaste inlagg.
alla vaknar upp som vanligt. ett myller av folk i ett litet kok.
Ben forstass stressad. han vaknar alltid fem minuter innan avfard och hans stressande verkar mer vara ett rutin humor an en naturlig reaktion av lite tid da han oavsatt om alla ar klara eller inte skriker: come on, come an, get in the car, get in the caaar!
med femti pers och tre bilar blir det flera vandor men dagens forsta vanda blev kort da ena bilen korde av vagen och rullade runt pa sidan. bilen ar halvt intryckt och alla fonser sonder utom tva. lyckligtvis klarade de flesta sig bra, enbart en dansk tjej skar upp armen och fick sy nagra stygn. sa dagens morgon slutade med att halften av bilekepaget kom gaendes tillbaka i chock eller grat, tjejen som korde lag i taltet resten av dagen och sjalv satt jag pa veranda kanten och tittade pa i bakgrunden av den doda hona som hanger upp och ner i tradet och den stackars hunds ylande som nu varat i dagar.

tva timmar forsent anlande jag till jobbet i en bil i slowmotion. olyckor ar trisst men ibland kan de behovas. jag kande mig mattligt motiverad till jobb sa spenderade den mesta tiden i skuggan av ett trad pratandes med en korian.

nu ar det kvall och vi ska ha bbq party. alla hjalper till och lagar mat, ben haller lag profil och har gett alla en ledig dag imorgon. finns det ett dolt samvete dar under krullbullen? formodligen inte, men efter atta dagars fruktplock i rad tar jag mig garna en sovmorgon.
men forst ska jag ta mig en ol.

vi hors.

lagesrapport.

som jag tidigare berattat bor jag i ett hus. detta hus ar i teorin ett hostel, i praktiken ett Bens hem med alltfor manga gaster. ben ager huset, hostelet, han ordnar jobben at oss och skjutsar oss. forsta gangen jag sag ben satt han med en ol i handen pa verandan, han har langt blont lockigt har, en liten mage som hanger utanfor de byxor som alltid sitter lite langre ner an vad sig bor med inga kalsonger under. lite dalig hy och keps. i och med hans frisyr paminde han mig forst om hasse, wasa stugans agare och elins gamla arbetsgivare och jag tankte, jaja, ful kan man vara men det as som hasse ar blir hart att kla. da visste jag inte att ett storre dickhead an Ben far man leta efter.

forst och framst ar han till hundra procent diagnostiserad som scitsofren. ena stunden forsoker han vara hyvens kille och ge ivag diversse klader och prylar till folk. andra ger hans blickar orfilar och en diskussion ar omojlig da han alltid vander ryggen till och snaser. stressad ar han alltid och da inte bara lite irriterad. han skriker och gormar.

vi bor tva mil utranfor staden. de flesta har ar utan pengar och i behov av arbete och alltid av honom till skjuts. darfor trippar varenda tysk pa ta runt bens harsvall och stora pupiller.

just nu ser situationen ut som sadan.

pa golvet sitter den lilla tjej som senaste tiden fatt jobbet som bens assistent och gratar. hon har gratit i flera timmar da hon idag arbetar sjalv och inte pallar trycket. utanfor star poliser och undrar varfor vi ar femti pers da vi inte ar tillatna fler an trettio. de vill ocksa gora en drogrannsakan. ben ar borta och tjejen som ocksa bara ar en tysk backpacker vet inte vad hon ska gora och resultatet blev slappa allt och grata istallet.

tva franska killar fick idag vanta pa sin skjuts hem fran jobbet i fyra timmar. de kom tillbaka arga och diskussionsbenagna och gav sig pa den kille som kanske inte hade ansvaret for den uppkommna situationen och detta ledde till en hetsig diskussion mitt i koket i en stor matlagandes folkmassa och morotter flog argsint over rummet. morotterna har natt marken men irritationen ligger kvar i luften.

vi som bor har har ocksa insett att det ar omojligt att fa ut varan sista lon. det ar namligen sa att de enbart betalar kontant och varje fredag for veckan innan. de vagrar att satta inpengarna pa kontot, sa hur ska man da fa den sista pengarna? pa den fragan har de inget svar.

pa tvn gar motorcykel race med hardrocks musik pa hog volym till bakgrunden av tjejens grat och folk som forsoker trosta. ute sitter ett gang och har fest. igar korde ben over sin egen hund, for andra gangen, som nu tvingas sitta insparrad i en liten bur och ylar hogt. om sex timmar ska vi alla upp och jobba.

De enda som livar upp stamningen ar ett japanskt syskon par som hela eftremiddagen statt och lagat sushi till alla och en tysk tjej som verkar sakna sitt gamla jobb och har byggt upp en egen frisor salong pa garden och klipper folk for fem dollar.

huset ar fint. folket ar trevligt. plocka frukt ar inte sa himmla dumt. det hade kunnat varit sa bra, men nagonstans gick allt sa fel.

dagens fraga

Jag bor pa en stor gard pa landet for tillfallet. med sex hundar som ater skor, hons tuppar och trettio arbetare. vi plockar frukt och jag har idag gjort min andra dag. jag sitter skitig om handerna och petar forsigtigt pa den lilla skrangliga laptop som finns till hands. idag ringde alarmet 03.50. att satta ett alarm pa nagon som har med 03 att gora kanns fruktansvart onaturligt, och jag kan bara ha gjort det ett fatal tillfallen i mitt liv tidigare, som expempelvis nar jag ska se en viktig os gren, nej, dar skojade jag ju forstass, kan inte komma pa en enda anledning som tidigare skulle fatt mig att ga upp denna tid. hur som helst, 03.50 var jag uppe, sittandes i mitt fyrmanna talt jag sover i, (som forovrigt ekar nar jag laser min godnatt bon och sa kan jag ligga raklang at alla hall) och tittade ut i den stjarn klara natthimmlen. fyrtio minuter senare begav vi oss mot tomatplantornas land.

vad ar det med aseater egentligen? som maskiner snurrar dom fram och jag sitter yrt och tittar pa. 40 dollar har jag tjanat idag. efter hyra, och skjuts kostnaser och skatt skulle jag tippa pa en... tja, sisudar 4 dollar till overs for festligheter.
hmm.. kaffe pa mcdonalds? en julkalender i billigaste pappmatreal, en harsnodd i rosa eller en tra snurra som fargerna rullar pa nar man snurrar runt den? det finns mycket kul att gora for fyra dollar. jag ska nogrant fundera.

puss

innan bjorn olmats och lars mattsson.

En gang kopte mamma och pappa mig en helium ballong. Rattviksmarknad, orsafestival eller vilken tillstallning kopet kan intraffat pa minns jag inte men ar inte heller vesantligt. motivet ballongen hade var en delfin och jag minns den exakt och alskade den sa dar som bara ett barn kan alska nagot sa simpelt.
Jag vet inte var mitt delfin intresse startade, men det var i tidig alder jag bestamde mig for att bli undervattensfotograf. Bilder, bocker, porslinsfigurer saval som ballonger av undervattensdjur i allmanhet och delfiner i synnerhet var nagot som fangade mig och min delfin ballong alskade jag uner en tid over allt annat.

Minns ni mamma och pappa? minns ni min delfinballong? Pappa du borde minnas da du till och med gjorde kraftanstrangningen att klattra upp pa vart stora hustak for att fasta den i skorstenen dar den svavade i bakgrunden av en bla sommarhimmel och jag satt pa var gards grasmatta och tittade pa den i dagar. undervattensdjuret som simmade i vattenhimmelen, och jag tyckte att det var det vackraste jag sett. Dock holl mitt intresse i sig langre an vad en heliumsballong hallbarhet varar och efter ett tag borjade den sloka. detta gjorde mig ledsen och jag tror till och med jag grat da jag en morgon insag att den inte langre lyfte varat hus fran marken.

men mina kreativa foraldrarhjalpte mig att klippa upp min alskade van pa mitten och helt plotsligt hade jag tva silverglansande delfiner som vi faste pa vaggen i mitt rum. dar satt dom nos i nos med varandra ovanfor min sang och jag var inte ledsen langre. Den prydde min vagg under en lang tid.

Har om dagen dok jag igen. jag och lina tog en dagstur ut till ss yongala som ska vara ett att varldens vackraste dykstallen. ss yongala ar ett skeppsvrak som for 70 ar sedan sjonk trettio meter ner till botten, 109 meter langt med runt tvahundra omkomna. en tragisk historia men trots det var det nagot av en omojlihet att kanna nagon sorlig anda over platsen. inte ens en massgrav kan rubba produktionen av lycka som strommar i min kropp nar masken trycks runt mitt ansikte och simfotterna klammer mina fotter. och kanske ar en av anledningarna till det just for att det paminner om de bilder jag tittade pa som barn. just for att det far mig att kanna den karlek jag kande for min delfin da fiskarna stryker min kropp.

men denna gang kan jag inte klippa upp dom. inte ha dom pa vaggen och inte hanga dom i taket pa mitt hostel. men det behovs inte heller, for det kanns anda som att min delfin, ater igen ar heliumfylld, varje gang jag trott klattrar upp for batkanten.

borta annorlunda

Nu har jag varit i detta land i tva och en halv manad. det ar det langsta jag nagonsin har varit ifran sverige och australien borjar bli en vardag. jag undrar inte langre var jag ar da jag vaknar pa mornarna. jag blir inte forvanad over hur varmt det ar nar jag kommer ut fran ett aircondition rum till en vagg av hetta, och engelskan rullar pa ganska bra.

men idag na jag satt vid poolen inne i cairns centrum och laste en bok och vantade pa Lina, fick jag vara djurvakt for en minut. djurvakt at en tva meter lang orm som rullade sig runt min hals och mina armar. detta var ett tillfalle da det ater igen slog mig, oj vad jag ar langt ifran hemma.

sa bra var det.

fyra dagars dykartur avklarad och jag har aldrig atit sovit och dykt, och ingenting annat an dykt sovit och atit, sa mycket i hela mitt liv.

Klockan tio i sju pa morgonen vacktes jag och min hytt kollega, en nya zelandsk kvinna, av bankandes pa dorren. hon var alltid snabbare an jag upp. och fick varje morgon ge mig en privat extravackning. Tio minuter senare, inte en kaffedroppe eller musliflinga rikare, var man helt plotsligt tjugo meter under vattenytan, nyvaken och nagot forvirrad bland en varld av klara farger och nyfinka fiskar.

De forsta dyken var dock inte speciellt njutsamma. dels hade jag for mycket vikt vilket ledde till att jag fick simma mera och min luft tog slut fort. och energin lades mer pa sjalva dykandet an omgivningen och upplevelsen isig.

Sen kom Frank, engelsmannen som tog av mig nagra vikter, tittade mig i ogonen och sa: folj mig och ta det bara lugt, och helt plotsligt sa var det som om jag flog fram under vattenytan.bara en liten inandning och min kropp luften upp, en utandning och jag sjonk en smula. full kontroll och jag var barriarrevets motsvarighet till stalmannen. och trots att jag var helt utmattad, fysiskt trott, att dykardrakten var blot, tight och obehaglig, att simfotterna skavde skavsar och trots att utrustningen som vager X antal kilo gjorde att jag ramlade baklanges varje gang jag kravlade mig upp for batkanten, var till och med dagens fjarde dyk mer an valkommet, och sista baren luft i tanken lika vart som de forsta.

Det ar sadar som att jag vill beskriva sa overdrivet jag bara kan, saga att fiskarna var storre an du ens kan forestalla dig och att korallerna hade farger som du aldrig sett. saga att simma nattdyk med hajar ar en kansla som du inte kan forsta.

men jag tanker inte saga det, jag tanker bara saga att jag helt klart ska fundera over att lagga till dykning pa listan over intressen, listan som de senaste 22 aren varit helt och hallet tom.
sa bra var det.

• lasa bocker. check!

Ni vet ibland nar man aker buss eller tag sa sitter det folk och samtidigt laser bocker, jag har alltid farsinerats av denna typ manniskor da de ofta verkar helt avskarmade fran allt barnskrik och trangsel runt om, helt uppslukna av den varld boken erbjuder. jag maste ocksa erkanna att jag aven kannt lite avesnjuka, sa dar vill jag ocksa kunna gora har jag tankt, men likforbannat har jag pa varje bok jag paborjat aldrig kommit langre en tio sidor. varfor vet jag inte, men sa har det varit.

Dock sen jag kom hit har jag av nagon anledning haft ro nog att ta mig igenom nu ett antal bocker och det gar lattare och lattare. herregud, det ar ju som att titta pa en film, fast man behover ingen tv och kan gora det vart som helst, skitsmart!

kramer verses kramer ar mitt senaste tillskott i lasta-bocker och den forsta pa engelska. En pappa som ensam tar hand om sin son och i slutet far kampa om vardnaden da mamman vill ha honom tillbaka.
Da en oroninlammation tagit over mitt liv senaste veckan har boken verkligen bundit mig och igar blev sista sidan motvilligt utlast. Runt mig lag, en argentinsk kille, tva spanjorer och en tysk och snarkade medans jag satt lutad mot vaggen samtidigt som tararna rann. ett hafte med bokstaverhar fatt min kropp att fysiskt reagera. inte ett enda sinne stimulerat, utan enbart utifran min fantasi borjade mitt hjarta klappa fortare, bli varmare, mina lappar le samtidigt som jag snorvlade grat.

Ena spanjoren tittade trott upp och skrattade till da han insag situationen medans jag lite generat tarkade tararna med handen,

men vad gor det, he got the kid, billy is yours Ted, he is fucking yours...

en bedjan, en hyllning, en beklagan.

Pa nagot satt ar det som om jag for tillfallet befinner mig utanfor min kropp. jag tittar pa den och ser den som den ar. tar hand om den. Oftast sa ar den ju faktiskt bara dar, hanger bara med, och ar helt och hallet tagen for givet, och sallan forfragad om vad den vill ha eller gora.

Jag ska vara arlig. min kropp och mitt huvud har inte riktigt varit i symbolik med varandra, och oftast ar det kroppen som har fatt ge vika. Hur manga ganger har jag inte kannt hur det har stretat emot, tydligt sagt nej, men anda gjort dom drottningen dar uppe beordrat, da drottningen styr spakarna till min undeliga manskliga maskin. Kom igen nu, drick det har ackliga billiga vinet, det ar billigt, nagra klunkar till kan du ta, och trots att den skriker somn ar manga natter allt for fa timmar sovna. piskan piskar och kroppen lyder lydigt.

men nu har den fatt nog. nu gor min kropp revolution och har borjat produsera harjans massa snor i nasa, bjudit in en trummorkester i mitt huvud, och en fektningsfajt i hals, kake och ora, och en hund gor woffanden ur min mun.

Om tva dagar ska jag gora en dykartur, och med min vanliga manskliga otur ar fyratusenkronors-biljetten varken retur eller ombokningsbar och de senaste dagarna ar nu en hyllning till min alskade kropp.

jag klappar den och sager snalla saker. jag pressar den inte, nej, sager bara att den ar bra och fin. jag fragar vad den vill ha for mat, och ger den den mat den vill ha, utan att tanka pa vad jag egentligen borde ata. vill kroppen ha chocklad, ja da far den choklad, och tre koppar kaffe irad. Jag byter lakan at den och tvattar dens klader, koper mediciner jag tror den kan vilja ha och sover den sa mycket den bara vill. om sa klockan ar sex pa kvallen, ska kroppen ha somn om kroppen sa vill. allt for att fa den att aterigen sammarbeta.

snalla snalla kropp. kom tillbaka och jag ska vara dig evigt till lags. amen.

att ha en belgisk beundrare

jag har fatt en beundrare. han heter Luis ar tjugofem ar och kommer fran beligien. Han har sangen snatt ovanformig och varje morgon da jag vaknar ser jag honom ligga med huvudet at mitt hall tittandes med handerna under hakan. Hade det varit nagon annan hade man nog latt kunnat bli lite skramd av nagon som stirrar pa en nar man sover, men inte nar det galler Luis. "luuis, vad gor du?" fragar jag trott och vander mig om. "tittar" svarar han. "vad ska du gora idag" undrar han sen pa sin halvkassa engelska med bred fransk brytning. Det ska namligen alltid goras nagot. att chilla finns inte pa kartan.

Luis ar som ett stort barn. han ar inte dum, men pa nagot satt sa dar oforstord som barn ar. och visar karnslor sa dar som barn gor. och tanker kanske inte alltid det dar steget langre som vuxna gor. Luis tror exempelvis att man inte behover ha korkort for att aka motorcykel pa sno. jag forsoker forklara for honom, att om detta vore laget kunde alla i sverige aka motorcykel pa vintern, och det vore ju konstigt. han blev ocksa upp till oronen exalterad over hur mycket sno det kunde vara i sverige och sa att da kan man ju aka snowboard, varje dag hela vintern! sen tankte han ett tag, och kom pa att man maste ju jobba om dagarna ocksa, och hans iver forvandlades till en fundersam min som forsokte komma pa en losning pa problemet.

De senaste dagarna har jag hittat sma lappar har och var och sma meddelanden skrivna pa min kudde. ibland tar han tillbaka lapparna, fyller i nagon mening han glomt, eller rattar nagot stavfel. tittar lurigt pa mig, ler och fragar vad jag tycker om lapparna. dom ar fina svara jag. for det ar dom.

men sen stallde han mig mot vaggen och underade om han hade nagon chans pa mig och jag svarade arligt nej. trots det ar luis lika glad, han sager att kanner sig lycklig over att iaf ha vagat fraga, och att hans dromtjej formodligen kommer en annan gang. och jag kan bara titta pa honom och le.
den energi och enkelhet, skulle jag doda for att fa.

flyer chick

just avsutat forsta dagen pa mitt nya jobb som ar mycket fancy. Dela ut flyers.
jag far inte betalt, jag far ynka tio dollar rabatt per timme pa bokade turer och transporter som jag inte ens vet om jag kommer kopa, men det gor inte sa mycket, for jag far dricka hur mycket kaffe jag vill och far en halv solbranna da jag star i sol fran vanster, och det ar ju inte sa illa. Brevid mig, pa ett lagom avstand for att inte kunna prata med varandra men kunna ha ogonkontakt tavlar jag febrilt med tjejen som delar ut flyers for konkurrenterna pa andra sidan. jag har en spygron outfit och hon har en lila. det vinner hon nog nagra poang pa.

av nagon anledning verkar folk vilja ge presenter till flyersutdelare. idag har jag fatt en skruv och en mobilladdare som jag inte har anvandning for. det kom ocksa fram en kille och sag forvirrad ut, han sa att han letade efter en annan kille som heter Jerome, och undrade om jag hade sett honom. han skamtade inte och jag kunde inte sluta skratta pa en timme.

Min tysk och jag har gatt olika vagar, han ar nu i inlandet, och jag far emellanat sms fran automattelefoner skrivna pa en knagglig svenska jag lart honom. igar pratade vi i telefon och han hade femtiotva grader varmt och jag svettas i mitt trettiofem och ar glad over att inte vara med.

nu ska jag ata japansk resturang med en amerikan jag raggat upp pa gatan. flyers 4ever.
cheers.

jag vet inte om jag tror pa liv efter dod, men dod efter liv ar uppenbart.

min forsta tanke var att jag skulle cykla mig igenom australien. naiv, dum eller bara javligt oinformerad om hur gigantiskt detta land ar. nu har vi med bil akt uppat tva hundra mil och bara en brakdel av landets stora karta. men att lyssna pa musik med fonstret nere och vind i anisktet ar faktiskt himla trivsamt. De senaste natterna har vi campat pa en stor strand, atit kockosnotter till frukost, bajsat i skogen, diskat i saltvattnet, och lekt med krabborna. Aaron har meckat med bilen medans jag har last bocker.

agaende bilresandet finns det en sak som gor att min mage drar i hopsig. Det ar alla roadkills. roadkills ar det varsta jag vet!possoms, kangeruer och kaniner ligger blodiga i varenda vagkron och jag tittar bort eller blundar. Igar korde jag bilen en stracka, trots att jag forfarande tror att vindrutetorkaren ar blinkersen och att bilarna kommer fran fel hall. men efter en timmes korande kom en fagel och en small hordes, och ville prangt ut och ha begravning. Aaron tittade lite besvarat pa mig men sa okej. dock kunde vi inte hitta fageln och jag lever fortfarande i forhoppningen om att den mar alldeles utmarkt trots att aaron sager att den ar hur dod som helst.

aaron ar en bra tysk kille. han satter pa min favorit musik nar jag ar lite nere, han stannar vid kossorna sa att jag kan kela med dom och pa mindre vagar far jag aka ta taket sa att jag kan ta fina bilder. han rullar cigaretterna for att jag suger pa det och han gor iordning frukost pa mornarna. Vi har nu spenderat nastan sex veckor tillsammasn och vi tillochmed brakar ibland. jag sager att han ar barnslig nar han betonar joint i sangtexterna och da sager han att jag kommer att do ett ar tidigare an honom och da sager jag att det faktiskt ar tva ar och att han ar skitliten. da sager han att jag inte kan laga mat och sen sitter vi tyssta ett tag tills han satter pa min favorit lat och da blir vi vanner igen.

har om dagen spenderade vi en hel dag i en djur affar och var hur nara somn helst att kopa en hundvalp tillsammans.men da insag jag att det nog snart ar dags att fortsatta min resa pa egenhand igen. nu har vi anlant till arlie beach och jag tror jag stannar har ett tag. det ar inte ett skitcoolt stalle, men det ar vackert, trevligt, och jag ar lycklig.

till alla er som onskat mig vackert vader... nja, kan inte saga att jag tackar er.

jag har aldig svettats sa mycket i hela mitt liv. nar jag tittade mig i backspegeln for att se till min rodbranda nasas tillstand hade det bildats vita saltrander i ansiktet. tva sma moln pa hemlen som alltid missade solens vagrutt, 42 grader varmt och fem hektar uppforsbacke att plantera.

mina ben ar inte langre brunbranda lena utan upprivna sariga, och vaderna tva stora muskler. de boxar 'a 20 kilo ar inte lika tunga langre, och backarna helt plotsligt inte lika stora.
alla begransningar och radslor for vart man kan ga ar som borta. nar jag i slutet tittade ner for de stup som jag halade mig ner for som om det var vilken rod matta som helst insag jag att for ett tag sedan skulle jag aldrig ens tanka tanken. och smartan av kvistar som rivs kanns inte ens.

ron, varan arbetsgivare sager att han ar fucking impresst och att jag ar den enda tjejen som lyckats stanna mer an en vecka, forutom en till, men att hon var en san dar tjej som ser ut som en kille, och jag vet inte om jag ska skratta eller grata. forsta dagen tittade han pa mig och sa att detta inte var nagot tradgardsarbete, och jag svarade att jag inte var nagon idiot och bet mig i tungan fast han bara skrattade. han sa ocksa att detta egentligen inte var nagot tjejjobb och det ar nog en bidragande anledning till att jag faktiskt stannade nagra dagar till da han fragade om jag kunde.inte for att jag vill rattfardiga for alla tjejer, det bryr jag mig inte om men trots allt ar jag ju faktiskt en tjej och vad han faktiskt sa var ju da att detta inte var ett arbete for mig, och det maste ju overbevisas. eller?

men. nu ar det slut pa denna del, och med ett fint arbetsintyg och lite muskler tar jag mig nu har ifran. dock ska varken arbetsintyget eller musklerna anvandas pa ett tag.nu ska jag ha fucking semester.

internet i paris, kissa i hongkong, och brisbane har ar jag.

Om det skulle vara sa att ni far for er att aka till Paris flygplats for att checka mejlen, sa visst, det gar bra. Nagra sma saker bara det ar bra om ni tanker pa innan. For det forsta ar nargra franska kurser forst inte helt fel, man kan latt tro att internet ar ett internationellt ord, men nej, desvarre inte i frankrike. Minst ska ni iaf saga det med en extrem fransk brytning, da kanske de forstar men franska kurserna behovs endock nar ni sedan ska forsta vagbeskrivningen. Sen sa behovs ocksa kondition och karta. FUCK VILKEN STOR FLYGPLATS. Tre intensiva manaders gymtraning ar ett plus och helst bor ni ocksa aven ha ett typ av fardmedel, rullstol, sparkcykel eller liknande. (garna eldrivet, da kan gymtraningen reduceras) Tid och talamod ar andra bra saker att ha med sig i bagaget, lika sa pengar och tekniska kunskaper da 98% av de datorer ni faktiskt hittar inte fungerar. Harnal kan aven det vara bra att ha om man vill pilla upp de pengar som fastnar i myntinkastet.
Hursomhelst, tva liter svett, fem timmar, 2 cm skavsar och tre hundra kronor senare sa kan det ocksa vara bra att veta att ungefar en fjardedel av de internet sidor man behagar ga in pa inte fungerar.

Men for all del, vill ni surfa pa paris flygplats sa gor det. (JAG HATAR DEN FLYGPLATSEN SKITMYCKET)

och forresten, ska ni pissa hongkongs toaletter sa ar det nagot uppfriskande. De har automatisk spolning, (inte jattekonstigt, det har jag varit med om forr) men dessa ar mycket kansliga sa sitter man inte helt still spolar den vatten floder konstant och det kanns som att kissa under helvettesfallet.
Dessutom kollar dom febern pa en innan man gar in. automatisk temperatur avlasare, och kameror som visar vem av mig och grannen som ar varmast. Har man feber far man ga till doktorn.


Nu ar jag just anland till Brisbane och jag finner hel plotsligt allting mycket lustigt. Jag gar och finissar at att jag ar sjalv, inte vet vart jag ska eller nar jag ska hem. Jag finissar at att jag gar har bararmad omkring i deras vinter. Lustigt. Och jag trivs.

Killen som formodligen borstar tanderna i duschen samtidigt som han klipper tanaglarna och pissar.

Roskilde - kopenhamn - berlin - prag - krakow - auschwitz - wien - corona (italien)
och resan fortsatter.

Det ar svart att gora stora helhetsbilder, och oftast betydligt trakigare. dafor ar en mindre handelse eller iaktagelse att fordjupa sig i mer relevanta i denna valdigt oaktiva blogg.

I Prag traffade varldens mest farcinerade manniska. En american som verkade leva efter motton "lev som om du kommer do om en timme". Han sa att han formodligen aldrig mer skulle fa chansen att uppleva europa och darfor ville han fa ut sa mycket som mojligt av denna resa. Han skulle vara har i sex veckor och under den tiden besoka uppmot femti stallen. med andra ord en till tva stader per dag. Under ett halvars tid hade han planerat denna resa, forskat, last och studerat stader och sevardheter och i hans val inplastade europabok var allt av varde val inringat. Varenda timme av resan var planerad.

Jag och Elin som sjalva blir stolta da vi over huvudtaget kommer pa ett tag som gar at undefar det hall vi tror att vi vill at kan inte sluta att beundras av denna markliga amerikan. Det kan inte vara en speciell njutsam resa och anledningen maste snarare vara kanslan av att kryssa for eifeltornet pa att-gora-listan an att verkligen pa driktigt se det.

Hur som helst drack vi ol med denna kille och aven med hans bror som ocksa var med. (ol tiden givetvis val inplanerad) och vi markte att hela hans liv verkade vara pa detta satt. allt han gjorde gjorde han i ultrarapidfart. Han gick snabbt, svepte olen fort, och da han ringde hemtill sin moder pratade han fakta i extrem fart under tva minuter.

Jag och elin funderade aven pa hur denna kille gor andra saker. Formodligen tittar han pa klockan under sexankten och sager "okej, tre minuter tills jag kommer, vi hinner nog med fyra till fem stallningar till, jag har last om nafgra nya pa internet ocksa, du kan kolla pa lappen jag skrivit"


Just nu befinner vi oss i en mycket liten stad i italien, cortona tillsammans med nagra italienska vanner. Efter mycker harjande i storstader kanns detta som rena rama semestern. mestadels hanger vi runt en liten affar ena killen har dar han saljer otroligt vackra etsningsbilder, och vi lever det italienska livet fran insidan. dricker vin for att det ar gott. ser pa italiensk forboll. pratar hogt och gestikulerar. Det ar trivsamt.

Problemlösar kurs på en minut.

elin är mitt senaste bloggtillskott och min bästa vän.
Så här gör jag och elin när vi löser problem. exempelvis då vi får ett mejl om arbetskontrakt på roskilde.

Elin Eriksson

May 20 at 8:04am

p.s hur gör jag med kontraktet som damp ner på mailen för några dagar sedan? d.s

Maja Falkeborn Willner

May 21 at 7:27pm

ja, det där kontraktet ja..
det är väl lika bra att vi gör som vanligt va, vi väntar så länge som möjligt, får det att strula lite och hetsfixar i sista sekund? eller har du någon bättre ide?

Elin Eriksson

May 21 at 9:31pm

jag säger såhär. jag ignorerar att jag fått något på mailen tills jag är inne på sista dagen. finns det något annat sätt att göra?

Maja Falkeborn Willner

Today at 2:15pm

nej, något annat alternativ är helt orimmligt, finns inte på kartan. vi glömmer mejlet, det här samtalet, och låtsas som inget hänt.det blir bäst för oss alla.

Elin Eriksson

Today at 4:09pm

haha. vad pratar du om? vilket mail?
kommer du nästa helg?


Fruktansvärt effektivt.
I sommar ska vi tågluffa.
Det kommer gå jättebra.

är jag eller är jag inte lik mr.burns?

När jag sist hängde i Stockholm för någon helg sedan umgicks jag en hel del med Rickard. En kväll var vi hemma hos hans vänner från karlstad, vi satt i deras mysrum medans de målade
stora tavlor i färglada nyanser. Jag hade ett ritblock och skulle måla en isbjörnsmås jag och rickard tidigare fantiserat i hop. resultatet blev en hundvalp. Emellanåt blev det stökigt, och de båda karlstads borna som jag nu inte minns namnet fick panik och började hetsstäda. Mysrummet var ett mysrum. Det skulle hållas snyggt, och jag var grymt imponerad. detta var ett beteende jag inte riktigt var van vid.

Hursom helst var detta dags-sysselsättningen. de satt i mysrummet ocgh gjorde konst om dagarna, och de hade skapat och målat så pass mycket att de nu slutat veta vad som egentligen var bra och inte bra.Det finns så mycket som är fulsnyggt, men när är egentligen gränsen mellan ful och snygg? bra och dålig?


Jag förstod då inte riktigt vad de menade, men vad jag egentligen försöker komma fram till och vad detta något för långa intro ska sluta i är att jag nu kommit till en punkt där jag undrar dessamma.

Jag skrattade åt denna bild i början då jag tyckte det var löjligt likt. men nu blir jag mer och mer osäker och förvirrad, är det likt? kan ni hjälpa mig, ser jag ut som mr.burns?

vägen till tinituss

Jag har inte tinituss, men jag jobbar stenhårt på det.

Idag åkte jag till ikea med en pryltörstig och nyinflyttad Charlotta. Jag som är black och en manisk samlare sedan barnsben, har det jag behöver. Inte heller har jag råd att införskaffa något nytt. Jag har inte råd med en kanelbulle för fem kronor vid utgången, eller heller för den delen en såndär elegant ikeapåse i blått presenningmaterial. Därav svansade jag efter som ett mähä och lyssnade på min radio. Jag provlåg i sängar, provsatt på stolar. Jag luktade på doftljus och agerade smakråd. Och efter en stund blev jag tom betrodd att bära en stor helspegel.
Framme vid kassan kommer Charlotta i sedvanlig ordning på att hon måste springa tre kilometer tillbaka in på ikeahelvetet och hämta en kudde som hon nog ändå ska ha. Eftersom att ikea har samma inverkan på mig som klädaffärer har på min far och min bror, så nickade jag ett matt ja till svar och satt mig ner på en träpall med min spegel. Hopplösheten vällde över mig och jag insåg att det kunde finnas en chans att jag var fast i detta svarta sverigehål för alltid.
Men då hörde jag något, ett högt brus. Jag ryckte till för att i samma stund inse att det är min radio. Jag har knatat omkring bland soffor, barnavdelningar och lampskärmar med högt ljud i lurarna men utan täckning. Ett knaster, sådär som i radioskugga är vad jag lyssnat på i nära en timmes tid.
Att jag inte märkt det tänkte jag, men låter ändå oljudet bestå.
På bussen påvägen hem lyssnar jag, totaltsportsointresserade-elin, på en tydligtvis mycket viktig fotbollsmatch. En man med bred engelskdialekt kommenterar en massa män som maniskt springer efter en boll ett par kontinenter bort. Ointressant, men det har det där lilla som jag älskar: ljud.
Jag förstår inte varför men jag är uppenbarligen intollerant emot tystnad.
Te.x som när jag kommer in genom dörren till lägenheten, då kliver jag in i skorna för att sätta på teven innan det att jag stänger av radion på mobilen.
Och ja, jag har matchhelvete på i bakgrunden nu när jag skriver. Jag vet inte ens vad ställningen är men vem bryr sig, det låter.

/elin.

roligare än så här är det inte, min närmaste vän är en spindel.

Igår sa min vän och kollega till mig att jag måste bli bättre på att blogga. Först blev jag smått förolämpad tills jag förstod att det inte var kvalitén utan regelbundenheten han menade som skulle bli bättre, och det var ju en bra grej då han ville läsa mer av mig och jag tänkte; well well, är det blogg aktivitet du vill ha är det blogg aktivitet du ska få. Sen tog det helt stopp.
Jaha, och vad ska jag skriva om då?

Jag befinner mig i en fas i livet där uttråkad, rastlös och understimulerad är sammanfattningen och det är absolut inte bästa förutsättningarna till en sprudlande blogg produktion.

Hur som helst fick jag igår en ny kompis.
Egentligen är det inte en ny kompis, den har funnits i mitt liv i några månader, men det var som om vi utvecklade en djupare relation igår.

Jag bor i en källare, som är så där som källare är i allmänhet, mörk och kall, och skitig i hörnen med ett skapligt djurliv. I rummet jag sover i har jag sen inflytt haft en spindel i taket. Iochmed dåligt stadsval och brist på fantasi brukar min kvällsaktivitet vara att ligga i sängen, dricka te, lyssna på radio och titta upp i taket. Jag har då ofta studerat spindeln och farcinerats över hur snabbt den kan spinna sitt nät och smidigt ta sig fram. Men trots det har jag egentligen aldrig riktigt gillat den. Vi har liksom bara varit rumsdelägare. Inte mer än så.

Men igår när jag låg i sängen tyckte jag helt allvarligt att vi fick ögonkontakt. För någon minut tittade vi på varandra. och nu är vi mer som vänner.

Fram tills förra veckan hade jag faktiskt ett hundratal till bekanta i badrummet. Röda myror hade lyckats bygga upp en rättså stor stack längs bastudörren. Men på tanten ovanför migs beordran kom det sen några herrar och gjorde sig av med dem. (R.I.P)

detta är ett hot.

Min syster har blivit en riktig tonåring. Hon har säkert varit det ett tag men då jag nu spenderade min helg hos mamma var det så tydligt. Dels för att hon pratade fem timmar i sträck i telefonen med en kille. och dels för att det enda hon sa under detta femtimmars samtal var en kompination att fniss och meningarna "men den där var ju dålig" och "fan vad pinsamt".

Här omdagen kom mamma på henne att röka. Hon umgicks med en kompis och hade under tio minuter lyckats smälla i sig två och en halv cigarett. Imponerande av en nybörjare skulle jag vilja påstå.

Trots att hon ändå är femton år gammal och att jag vet att jag som femtonåring antagligen var tio gånger värre än vad hon är så kan jag inte låta bli att helt plötsligt känna starka beskyddande känslor. Hon ska få göra precis vad hon vill göra, det är ju trots allt mitt livsmotto, men om någon så petar på henne då hon inte vill bli petad på ska jag personligen strypa strimmla och göra konfetti av denna person. Och jag skämtar inte.

Just nu sitter jag på jobbet som jag för tillfället hatar mest av allt.
I ren tristess har jag tryckt i mig sex bananer. Så här i efterhand känns det lite väl många.

Englas begravning och mammas blod.

Idag såg jag på Englas begravning.
Jag har följt denna nyhet dåligt, expressen och aftonbladets löpsedlar har mest bara förbipasserat mig. Egentligen har jag bara uppfattat historien i stort. En äcklig man har dödat två personer, varav en tio årig flicka på väg hemcyklandes från fotbollsträningen.

Det var inte planerat att se begravningen. Men då morsan gick in för att titta och jag började känna att solen på balkongen hetta lite för mycket passade det rätt bra att lägga sig framför tv:n ett tag. Det tog två minuterin in i andakten innan första tårarna kom. Sen grät jag nonstop i 45 minuter.

Jag vet att det varit en heldel debatter kring hurvida denna allmänna visaning av minnesstunden var okej eller inte. Om det var en privat sak och inget hela folket ska gotta sig i eller svt att tjäna tittarsiffror på. Men faktum är att det inte var Englas familj som gjort detta till en media händelse, det var media själva och då kan ett gott slut på detta sitta på sin plats. Och det var verkligen en fin begravning. Klippen på Engla då hon sjöng och dansade till superduper kille, precis som min lillasyster brukar göra, fick mig att hulka lite extra. Då jag, som egentligen så långt ifrån denna tragedi som man kan komma berördes så mycket är jag sjukt imponerad över hur Englas mamma kunde sjunga så rent och lugnt om englabarn.

Den här händelsen som så mycket riktat hat till mördaren vände helt plötsligt till sorg och kärlek till Engla. Det tycker jag var fint.

Så där satt vi, mellan klockan elva och kvart i tolv på dagen, jag och min moder i soffan och grät. Vilket ioch för sig inte är så jättekonstigt. Varken jag eller min mamma brukar ha speciellt långt till tårar. Framför allt jag. Jag kan sätta på slutet av en amerikans film, se en pojke springa i slowmotion mot sin pappas famn och viska I love you, tjugo sekunder av det kan räcka för att mina ögon automatiskt börjar producera. Här om dagen var jag på gymet och sprang på löpband medan oprah hade amerikanska soldater hos sig som hade kommit hem från irak och träffade sin familj för första gången i showen på ett år. Men där gick droppen. Gråta till Operah Winfrey får man faktiskt inte. speciellt inte på ett gym när man tränar samtidigt.Och defintivt inte över amerikanska soldater! Att över huvud taget titta på Operah är faktiskt bara det oförlåtligt.

Igår fick min mamma blod.
Min mamma är bäst. Men det är inte hennes blodvärden. Jag hade kräkts på jobbet och var lös i magen men tog mig upp till sjukhuset för att köra henne till sig i Orsa. Det var tur att jag kom så sent att jag inte fick se själv blodinkörandet proceduren. Det där med att se blod har aldrig varit min starka sida. Nu säger min mamma att hon tycker att hon har börjat lukta som andra människor. Ett tillfälle där jag är ganska tacksam över att ha förskonats från ett luktsinne. Jag tycker att det låter ganska obehagligt. Dock ser hon fortfarande ut som sig själv. Det är rätt betryggande.

Förövrigt har jag skaffat mig en blogg.
Får se hur och hurofta den kommer att användas.