dagens fraga

Jag bor pa en stor gard pa landet for tillfallet. med sex hundar som ater skor, hons tuppar och trettio arbetare. vi plockar frukt och jag har idag gjort min andra dag. jag sitter skitig om handerna och petar forsigtigt pa den lilla skrangliga laptop som finns till hands. idag ringde alarmet 03.50. att satta ett alarm pa nagon som har med 03 att gora kanns fruktansvart onaturligt, och jag kan bara ha gjort det ett fatal tillfallen i mitt liv tidigare, som expempelvis nar jag ska se en viktig os gren, nej, dar skojade jag ju forstass, kan inte komma pa en enda anledning som tidigare skulle fatt mig att ga upp denna tid. hur som helst, 03.50 var jag uppe, sittandes i mitt fyrmanna talt jag sover i, (som forovrigt ekar nar jag laser min godnatt bon och sa kan jag ligga raklang at alla hall) och tittade ut i den stjarn klara natthimmlen. fyrtio minuter senare begav vi oss mot tomatplantornas land.

vad ar det med aseater egentligen? som maskiner snurrar dom fram och jag sitter yrt och tittar pa. 40 dollar har jag tjanat idag. efter hyra, och skjuts kostnaser och skatt skulle jag tippa pa en... tja, sisudar 4 dollar till overs for festligheter.
hmm.. kaffe pa mcdonalds? en julkalender i billigaste pappmatreal, en harsnodd i rosa eller en tra snurra som fargerna rullar pa nar man snurrar runt den? det finns mycket kul att gora for fyra dollar. jag ska nogrant fundera.

puss

innan bjorn olmats och lars mattsson.

En gang kopte mamma och pappa mig en helium ballong. Rattviksmarknad, orsafestival eller vilken tillstallning kopet kan intraffat pa minns jag inte men ar inte heller vesantligt. motivet ballongen hade var en delfin och jag minns den exakt och alskade den sa dar som bara ett barn kan alska nagot sa simpelt.
Jag vet inte var mitt delfin intresse startade, men det var i tidig alder jag bestamde mig for att bli undervattensfotograf. Bilder, bocker, porslinsfigurer saval som ballonger av undervattensdjur i allmanhet och delfiner i synnerhet var nagot som fangade mig och min delfin ballong alskade jag uner en tid over allt annat.

Minns ni mamma och pappa? minns ni min delfinballong? Pappa du borde minnas da du till och med gjorde kraftanstrangningen att klattra upp pa vart stora hustak for att fasta den i skorstenen dar den svavade i bakgrunden av en bla sommarhimmel och jag satt pa var gards grasmatta och tittade pa den i dagar. undervattensdjuret som simmade i vattenhimmelen, och jag tyckte att det var det vackraste jag sett. Dock holl mitt intresse i sig langre an vad en heliumsballong hallbarhet varar och efter ett tag borjade den sloka. detta gjorde mig ledsen och jag tror till och med jag grat da jag en morgon insag att den inte langre lyfte varat hus fran marken.

men mina kreativa foraldrarhjalpte mig att klippa upp min alskade van pa mitten och helt plotsligt hade jag tva silverglansande delfiner som vi faste pa vaggen i mitt rum. dar satt dom nos i nos med varandra ovanfor min sang och jag var inte ledsen langre. Den prydde min vagg under en lang tid.

Har om dagen dok jag igen. jag och lina tog en dagstur ut till ss yongala som ska vara ett att varldens vackraste dykstallen. ss yongala ar ett skeppsvrak som for 70 ar sedan sjonk trettio meter ner till botten, 109 meter langt med runt tvahundra omkomna. en tragisk historia men trots det var det nagot av en omojlihet att kanna nagon sorlig anda over platsen. inte ens en massgrav kan rubba produktionen av lycka som strommar i min kropp nar masken trycks runt mitt ansikte och simfotterna klammer mina fotter. och kanske ar en av anledningarna till det just for att det paminner om de bilder jag tittade pa som barn. just for att det far mig att kanna den karlek jag kande for min delfin da fiskarna stryker min kropp.

men denna gang kan jag inte klippa upp dom. inte ha dom pa vaggen och inte hanga dom i taket pa mitt hostel. men det behovs inte heller, for det kanns anda som att min delfin, ater igen ar heliumfylld, varje gang jag trott klattrar upp for batkanten.

borta annorlunda

Nu har jag varit i detta land i tva och en halv manad. det ar det langsta jag nagonsin har varit ifran sverige och australien borjar bli en vardag. jag undrar inte langre var jag ar da jag vaknar pa mornarna. jag blir inte forvanad over hur varmt det ar nar jag kommer ut fran ett aircondition rum till en vagg av hetta, och engelskan rullar pa ganska bra.

men idag na jag satt vid poolen inne i cairns centrum och laste en bok och vantade pa Lina, fick jag vara djurvakt for en minut. djurvakt at en tva meter lang orm som rullade sig runt min hals och mina armar. detta var ett tillfalle da det ater igen slog mig, oj vad jag ar langt ifran hemma.

sa bra var det.

fyra dagars dykartur avklarad och jag har aldrig atit sovit och dykt, och ingenting annat an dykt sovit och atit, sa mycket i hela mitt liv.

Klockan tio i sju pa morgonen vacktes jag och min hytt kollega, en nya zelandsk kvinna, av bankandes pa dorren. hon var alltid snabbare an jag upp. och fick varje morgon ge mig en privat extravackning. Tio minuter senare, inte en kaffedroppe eller musliflinga rikare, var man helt plotsligt tjugo meter under vattenytan, nyvaken och nagot forvirrad bland en varld av klara farger och nyfinka fiskar.

De forsta dyken var dock inte speciellt njutsamma. dels hade jag for mycket vikt vilket ledde till att jag fick simma mera och min luft tog slut fort. och energin lades mer pa sjalva dykandet an omgivningen och upplevelsen isig.

Sen kom Frank, engelsmannen som tog av mig nagra vikter, tittade mig i ogonen och sa: folj mig och ta det bara lugt, och helt plotsligt sa var det som om jag flog fram under vattenytan.bara en liten inandning och min kropp luften upp, en utandning och jag sjonk en smula. full kontroll och jag var barriarrevets motsvarighet till stalmannen. och trots att jag var helt utmattad, fysiskt trott, att dykardrakten var blot, tight och obehaglig, att simfotterna skavde skavsar och trots att utrustningen som vager X antal kilo gjorde att jag ramlade baklanges varje gang jag kravlade mig upp for batkanten, var till och med dagens fjarde dyk mer an valkommet, och sista baren luft i tanken lika vart som de forsta.

Det ar sadar som att jag vill beskriva sa overdrivet jag bara kan, saga att fiskarna var storre an du ens kan forestalla dig och att korallerna hade farger som du aldrig sett. saga att simma nattdyk med hajar ar en kansla som du inte kan forsta.

men jag tanker inte saga det, jag tanker bara saga att jag helt klart ska fundera over att lagga till dykning pa listan over intressen, listan som de senaste 22 aren varit helt och hallet tom.
sa bra var det.