woodford

Igar var vi pa oppnings sermoni av woodfords folkfestival, och de flesta av festivalbesokarna samlades runt den storsta scenen. In kom stora lysande pappersdjur inrullandes samtidigt som himmlen fylldes av eldflugor. Mannen som holl tal fick oss alla uppat hundra tusen askadare att i kor lova att "ta hand om vara kroppar, genom att kopa kaffe, chocklad och organic donuts, att svett ar harligt men att forsoka duscha nagon gang under festivaldagarna, att inte domma folk, for langden av deras dreadlocks och att nu nar obama blivit folkvald forsoka att aterigen vara trevliga mot amerikaner"

Dar efter spelade en man fran san fransisco pa ett instrument han sjalv uppfunnit,med langt har och konstig hatt lat han ensam som ett tiomanna band och jag satt med en cigg och en ol och tyckte i stundens hetta att det var det basta jag sett.

Jag vet inte vad jag hade vantat mig innan jag kom hit men detta ar ingenting av de festivaler jag tidigare varit pa. aven om det fler besokare an roskilde ar kanslan betydligt mindre. overallt ar sma fargsprakande ekologiska och vegetariska cafeer, pa de sma stigar av teatrar poesi talt och workshops. Alla bar fargglada klader, de flesta konstiga frisyrer, manga ar barn familjer. Det konsumeras en valdigt liten mangd alkohol men dock sa mycket mera braj.

Tara stormtrivs. traffar folk hon kanner i vartenda taltkron, dansar och svanger sina hariga armhalor i takt till musiken. Jag som vanligtvis inte ar sadar jatte beblandad i hippie sallskap iaktar men borjar mer och mer kanna in stamningen och har gatt fran att stirra pa julgransklanningarna till att kolla prislapparna pa dom.

Nagot bajsstadande har det an sa lange inte blivit. i forgar skulle introduktions motet halla till men det visade sig att ingen dok upp och jag och fem tyskor satt och vantade pa toaborstar och sugproppar i en timme men sen blev jag den forsta att lamna rummet. mer sugen att torka kiss an sa ar jag inte, och dar efter har jag bara latit det vara. sa med andra ord ar jag inbetald utan att jobba for det. Jag inser dock att detta ar val noterat hos karmaguden och jag inser att jag antagligen hardan efter kommer att ha betydligt fler myggbett an alla andra och att min nasta menstruation kommer vara i en manad. men det kan jag ta.

for ovrigt har jag och Tara inforskaffat en ratta. Han ar fem veckor heter Charles och diggar till musiken pa vara axlar. han har ocksa gjort att vara bil numera blivit en hanga plats for vara barn grannar dar de leker i graset medans deras kroppstatuerade foraldrar sitter och dricker folkol brevid.

oops. plikten kallar. hors

snalla barn eller inte, snogubbarna ar ju halva grejen.

hoppa over vintrar kan man gora. men jul kommer man baske mig aldrig ifran. att ha jul i hetta kanns fruktansvart konstigt. att se julgranar bland bara overkroppar ger mig inga bjerllerklangs melodier alls. jag tittar, tanker: konstigt, gar forbi och kan inte for ett ogoblick tanka mig att det bara ar nagra dagar tills han med skagget ska knacka pa dorren.

Men Imorgon packar jag min ryggsack och hoppar in i vanen med tygskynken och mukja kuddar och bar av tre timmar innat i landet till ett mindra stalle som heter mundubbera. dar ska vi hanga i nagra dagar tillsammans med Taras pappa, flickvan och broder med flera.

Efter detta brummas det av nerat till en av australiens storsta festivaler.
Jag ska stada bajamajor nagra timmar om dagen for fri intrade, Tara ska servera i bar. vi bada ansokte under kategorin "I can do whatever" och jag sitter har och undrar vart min positiva karma tog vagen?
hursom, lite bajs under naglarna tar jag mig garna for en nyarsafton i buller.

check it out my lovers:
http://www.woodfordfolkfestival.com/

snipp snapp, och sa var den sagan slut.

att vara fruktplockare ar som att vara slav. framfor allt nar man ar timbetald. inte en melon far ga till spillo, och folk avskedas till hoger och vanster pa inga grunder. da jag en dag kom barfota tilljobbet hangde jag pa los lina. men ett leende loser mycket, pa gott och ont. chefen over stallet ar en jatteman med jattefotter, respekt, respekt.

Sa, alltsa ar jag fortfarande i bunderburg. en snabbkaffe i hand, skitig efter jobb. stressad, blir snrta uppplockad av min australiensiska van Tara. Vi bor pa en en camping numera. Ben kellys har stangt. for nagra dagar sedan kom polisen och stangde stallet. han var tillaten att ha 15 boende, inga campandes. som flest var vi sexio. sexti pers pa tva dushar och tva toaletter.
hela kvallen satt ben tysst och kedjerokte, med tva trasiga bilar pa garden, i vantan pa en rattegang som kan bli boter pa miljonbelopp. karmakonton var fullt och karmaguden i action. ingen tyckte synd om honom, utom franska paret som matade honom med hemgjorda creps.

hursomhelst. femti pers slangde polisen ut pa gatan klockan atta pa kvellen och som yra hons
sprang alla omkring och letade efter alla prylar som lag huller om buller over hela stallet. den forsta natten sov vi i bilar och random uppslagna talt. nu bor nastan hela vart crew i en mattligt haftig campingplats. stamningen ar inte fullt lika munter, framfor allt da ingen av oss fick nagra pengar tillbaka. varken var deposit pa 50 dollar eller de natter vi aldrig fick utnyttja. polisen sager att de inget kan gora. forutom detta har ocksa vardeskapet pa den campingplats vi bor pa nu blivit stulet. sa allas pass ar borta. som tur var hade jag inte mitt dar. ibland ar det tur att vara seg med betalningarna. eller sa ar mitt karmakonto an sa lange ganska positivt laddat. forhoppningsvis.

nu kommer Tara. Hon ar en hippie som rest runt i australien i tre ar och bor i sin bil. Hon har bjudit in mig till sin pappa pa jul. en australiensiskt julafton. hon sager att man mest dricker ol...
och det ska jag val kunna klara av tycker jag.

att ha en swimming pool i taltet.

jag hoppar over var svenska vinter, men far istallet en regn sesong och novemberdeprissionen byts ut mot ett talt man kan bada i. min gropiga madrass jag fatt av australkiensiska tjejen i vanen brevid ar for tung for att jag ska orka lyfta ut den, drypandes av vatten och alla klader bocker och prylar ligger drankt. de senaste dagarna har koks sofforna proppats av folk som tycker att det ar sisudar kul sova i vatten. engelsmannen Eddie med musklmangd som en oxe men hjart storlek annu storre har tagit mig till sin barm och jag far sova i det talt som klarat sig nagorluda.

forovrigt till er alla som sa jatte ofta ringer till mig (not) sa fungerar hur som inte min mobil langre da den ocksa dranktes pa kuppen. men i tidigare livet har den ju faktiskt klarat en tvattmaskingstvatt sa jag kan inte beskylla den for det.

skulle ocksa har med vilja omdiagnostisera ben. aven om han har humorssvangningar ar han inte scitsofren, han ar bara den klassiska mobbaren. snall mot dem han gillar, och kan till och med vara riktigt dum mot dom han inte gillar. jag har visst hamnat i kategri nummer ett sa nar jag sager att dom har tunna armarna pallar mer av vad man kan tro och att jag inte har nagon lust att tjana fyra dollar om dagen far jag nu med tio grabbar aka till vattenmelonfarmen om dagarna. det ar hart men det enda jobbet man far betalt per timme.

andra uppdateringar:
en kille har brutit armen da han hoppade i poolen. det franska snygga paret brakar hogljudt och kastar stolar. en till bil har sladdat av vagen, ingen person skada men ater en trasig bil.

och en sak till.
livet ar skitbra.

Historien om Ben Kellys hostel, avsnitt 2.

morgonen efter senaste inlagg.
alla vaknar upp som vanligt. ett myller av folk i ett litet kok.
Ben forstass stressad. han vaknar alltid fem minuter innan avfard och hans stressande verkar mer vara ett rutin humor an en naturlig reaktion av lite tid da han oavsatt om alla ar klara eller inte skriker: come on, come an, get in the car, get in the caaar!
med femti pers och tre bilar blir det flera vandor men dagens forsta vanda blev kort da ena bilen korde av vagen och rullade runt pa sidan. bilen ar halvt intryckt och alla fonser sonder utom tva. lyckligtvis klarade de flesta sig bra, enbart en dansk tjej skar upp armen och fick sy nagra stygn. sa dagens morgon slutade med att halften av bilekepaget kom gaendes tillbaka i chock eller grat, tjejen som korde lag i taltet resten av dagen och sjalv satt jag pa veranda kanten och tittade pa i bakgrunden av den doda hona som hanger upp och ner i tradet och den stackars hunds ylande som nu varat i dagar.

tva timmar forsent anlande jag till jobbet i en bil i slowmotion. olyckor ar trisst men ibland kan de behovas. jag kande mig mattligt motiverad till jobb sa spenderade den mesta tiden i skuggan av ett trad pratandes med en korian.

nu ar det kvall och vi ska ha bbq party. alla hjalper till och lagar mat, ben haller lag profil och har gett alla en ledig dag imorgon. finns det ett dolt samvete dar under krullbullen? formodligen inte, men efter atta dagars fruktplock i rad tar jag mig garna en sovmorgon.
men forst ska jag ta mig en ol.

vi hors.

lagesrapport.

som jag tidigare berattat bor jag i ett hus. detta hus ar i teorin ett hostel, i praktiken ett Bens hem med alltfor manga gaster. ben ager huset, hostelet, han ordnar jobben at oss och skjutsar oss. forsta gangen jag sag ben satt han med en ol i handen pa verandan, han har langt blont lockigt har, en liten mage som hanger utanfor de byxor som alltid sitter lite langre ner an vad sig bor med inga kalsonger under. lite dalig hy och keps. i och med hans frisyr paminde han mig forst om hasse, wasa stugans agare och elins gamla arbetsgivare och jag tankte, jaja, ful kan man vara men det as som hasse ar blir hart att kla. da visste jag inte att ett storre dickhead an Ben far man leta efter.

forst och framst ar han till hundra procent diagnostiserad som scitsofren. ena stunden forsoker han vara hyvens kille och ge ivag diversse klader och prylar till folk. andra ger hans blickar orfilar och en diskussion ar omojlig da han alltid vander ryggen till och snaser. stressad ar han alltid och da inte bara lite irriterad. han skriker och gormar.

vi bor tva mil utranfor staden. de flesta har ar utan pengar och i behov av arbete och alltid av honom till skjuts. darfor trippar varenda tysk pa ta runt bens harsvall och stora pupiller.

just nu ser situationen ut som sadan.

pa golvet sitter den lilla tjej som senaste tiden fatt jobbet som bens assistent och gratar. hon har gratit i flera timmar da hon idag arbetar sjalv och inte pallar trycket. utanfor star poliser och undrar varfor vi ar femti pers da vi inte ar tillatna fler an trettio. de vill ocksa gora en drogrannsakan. ben ar borta och tjejen som ocksa bara ar en tysk backpacker vet inte vad hon ska gora och resultatet blev slappa allt och grata istallet.

tva franska killar fick idag vanta pa sin skjuts hem fran jobbet i fyra timmar. de kom tillbaka arga och diskussionsbenagna och gav sig pa den kille som kanske inte hade ansvaret for den uppkommna situationen och detta ledde till en hetsig diskussion mitt i koket i en stor matlagandes folkmassa och morotter flog argsint over rummet. morotterna har natt marken men irritationen ligger kvar i luften.

vi som bor har har ocksa insett att det ar omojligt att fa ut varan sista lon. det ar namligen sa att de enbart betalar kontant och varje fredag for veckan innan. de vagrar att satta inpengarna pa kontot, sa hur ska man da fa den sista pengarna? pa den fragan har de inget svar.

pa tvn gar motorcykel race med hardrocks musik pa hog volym till bakgrunden av tjejens grat och folk som forsoker trosta. ute sitter ett gang och har fest. igar korde ben over sin egen hund, for andra gangen, som nu tvingas sitta insparrad i en liten bur och ylar hogt. om sex timmar ska vi alla upp och jobba.

De enda som livar upp stamningen ar ett japanskt syskon par som hela eftremiddagen statt och lagat sushi till alla och en tysk tjej som verkar sakna sitt gamla jobb och har byggt upp en egen frisor salong pa garden och klipper folk for fem dollar.

huset ar fint. folket ar trevligt. plocka frukt ar inte sa himmla dumt. det hade kunnat varit sa bra, men nagonstans gick allt sa fel.