Har om dagen tittade jag pa oscarsgalan. jag tror det var forsta gangen jag sag en hel oscarsgala, och jag lag i soffan pa mitt hostel och kakade russina ur myslin i brist pa snacks och tittade pa de overlyckliga asiktena som gang pa gang fyllde tv bilden. jag kande igen bread pitt och angelina jolie, for att de finns pa varenda tidningsframsida, samt kate winslet for att jag i min 14 ariga ungdom gick pa titanic tre ganger pa bio. resten av folket skulle jag aldrig i mitt liv kunna namna namnet pa. anda kande jag mycket for de tarar som rann fran kinderna.
Igar var jag pa dejt. i brist pa pengar hade jag fatt tre stora pasar gardagens brod av bageriet och salde nagra brodrullar och bullar till ett par boende pa hastelet sa jag skulle ha rad med taget ut till bondi beach. jag tycker inte langre att det ar nervost eller jobbigt att traffa manniskor jag inte kanner. och denna kille hade jag bara traffat en gang tidiager pa gatan. men nu da jag hoppade in i hans bil da han hamtade upp mig fran taget slog det mig som ett slag i huvudet, oj, vad snygg han var. Det visar sig att killen ar en framgangsrik skadespelare och alskar skadespeleriet over allt annat. han sa det flera ganger.. om du bara vill, sa kan du...
och en annan kvall for inte sa lange sedan sag jag dokumentaren "man on wire".
En man som gar pa lina och gar pa lina pa de mest farliga platser. dokumentaren gar ut pa hur de foljer honom i sitt planerande att ta sig pa linan mellan world trade center. ingenting ar lagligt, utan de smyger sig upp i ett av varldens mest bevakade platser och lyckas under dagars arbete fasta linan och sedan ta sig fram och tillbaka pa den otroligt hoga hojden atta ganger innan polisen kommer och tar honom. Om och om igen fragar alla honom, varfor, varfor gjorde du det? mannen bara skrattar och sager, "there is no why, when i see a beautiful place to put up my wire, i just can't resist"
och ar det inte nagot av det vackraste som finns, nar man brinner for nagot sa mycket att man bara inte kan lata bli, aven om allting talar emot. och kan en gammal galen fransman ga pa lina mellan twintower, sa ar nog det mesta mojligt.
och fragan ar bara,
var vill du satta upp din lina?
onsdag 25 februari 2009
måndag 23 februari 2009
och inte kan man spela gitarr eller jonglera heller.
Ibland har man pengar och ibland har man det inte. det har jag insett och sa ar det bara. Jag har ocksa kommit till insikt om hur trakigt det ar med pengar. aven om jag har det forhallandevis latt med att ha sa jag klarar mig ar proceduren, planera, kartlagga och berakna bland det trakigaste jag vet och darfor bestamde jag mig sadar i halvlek att lagga ner det. Jag koper det jag vill kopa och gor det jag vill gora utan att trycka ja pa fragan om kontoutdrag. sen far det sla tillbaka nar det sla tillbaka vill.
Nu har jag dock kommit till den punkten da mitt austrliensiska konto ar blankt och mitt svenska kontokort inte fungerar. och jag tankte, ja, ska jag vara utan pengar sa ska jag och har omdagen kopte jag en braklunch for mina sista tolv dollar och har de senaste dagarna spenderat noll kronor.
Idag skulle jag borja jobba pa ett hostel for lite smapengar och gratis boende. Men nar jag kom tittade han beklagande pa mig och sa att hade varit ett brak natten innan och att han behovde nagon som var stor tjock och ful, da detta stallet var for stokigt for att offra ett telefonsamtal till en stackars moder i sverige. men han sa att jag hursomhelst kunde stanna gratis veckan ut och att han hade en van i resturangen langre bort pa gatan som sakert ger mig jobb och det ar bra for just nu har jag inte ens rad med att skriva ut en kopia av mitt cv.
fotnot till Lars (och alla ovriga med for den delen)
har numera mobil. 0424956280, ring mig sa kan du fa bjuda mig pa en ol. jag bor i Newtown.
Nu har jag dock kommit till den punkten da mitt austrliensiska konto ar blankt och mitt svenska kontokort inte fungerar. och jag tankte, ja, ska jag vara utan pengar sa ska jag och har omdagen kopte jag en braklunch for mina sista tolv dollar och har de senaste dagarna spenderat noll kronor.
Idag skulle jag borja jobba pa ett hostel for lite smapengar och gratis boende. Men nar jag kom tittade han beklagande pa mig och sa att hade varit ett brak natten innan och att han behovde nagon som var stor tjock och ful, da detta stallet var for stokigt for att offra ett telefonsamtal till en stackars moder i sverige. men han sa att jag hursomhelst kunde stanna gratis veckan ut och att han hade en van i resturangen langre bort pa gatan som sakert ger mig jobb och det ar bra for just nu har jag inte ens rad med att skriva ut en kopia av mitt cv.
fotnot till Lars (och alla ovriga med for den delen)
har numera mobil. 0424956280, ring mig sa kan du fa bjuda mig pa en ol. jag bor i Newtown.
söndag 22 februari 2009
ett klipp att se
jag var pa en kortfilmsfestival igar. satt pa graset av en stor park proppad med folk och sag en runt femton kortfilmer. vissa bra andra mindre bra, men stamningen var god himmlen klar, enbart fylld med gigantiska fladdermoss.
I slutet ringde min fader och min alskade lillasyster. Jag har inte pratat med Clara pa i princip hela tiden jag varit borta. Det kandes skont att hora henne och samtidigt lite lessamt. jag vet inte om du laser min blogg min fina lilla syster, jag vet inte om du hanger med i det jag pratar om, det enda jag vet ar att du vaxer hejdundrans och att jag inte ar dar och foljer upp. och jag saknar dig valdigt mycket.
Den sista kortfilmen som visades var vinnaren av new yorks kortfilms festival.
den fick mitt skinn rysa till ett flertal tillfallen.
hall tillgodo.
http://www.youtube.com/watch?v=ZrDxe9gK8Gk
I slutet ringde min fader och min alskade lillasyster. Jag har inte pratat med Clara pa i princip hela tiden jag varit borta. Det kandes skont att hora henne och samtidigt lite lessamt. jag vet inte om du laser min blogg min fina lilla syster, jag vet inte om du hanger med i det jag pratar om, det enda jag vet ar att du vaxer hejdundrans och att jag inte ar dar och foljer upp. och jag saknar dig valdigt mycket.
Den sista kortfilmen som visades var vinnaren av new yorks kortfilms festival.
den fick mitt skinn rysa till ett flertal tillfallen.
hall tillgodo.
http://www.youtube.com/watch?v=ZrDxe9gK8Gk
onsdag 18 februari 2009
sydney, taz och sallybally
javlaranamma, jag alskar min nya van Taz.
Taz bor i ett radhus med tre vaningar och tva vaxtfyllda uteplatser, tillsammans med tva andra killar. Jag skulle kunna skriva en hel bok om Taz, men jag later bli och sager bara att han ar underbar. Varje morgon har han statt i koket med sitt krulliga har och stora leende och stekt gronsaker, graddat pannkakor med majs och omelett. Tre rattersmiddag till frukost ar makta imponerande och far far away fran min vardagsvarld. Sjalv har jag aven upptackt sushi. minst tva ganger om dagen slinker de ner nagra rullar. forbannat gott.
Igar traffade jag Sallybally fran orsa. Hon var lite forvirrad med trasigt bankomatkort och utan pengar sa jag och Taz tog henne till en spelning utanfor stan ikladda happycloths.(taz har en grej for happypants, men igar gick vi hela linan ut) och sa badade vi naket nattbad i havet. Sally sov sen hemma hos taz pa en madrass pa golvet och jag tror vi lyckades muntra upp henne nagot.
Idag har varit en productiv dag. Borjade med att jag provjobbade pa ett cafe. Agaren var en bitch men ovriga anstallda trevliga och stallet mysigt. Darefter hangde jag med en konstnar fran canberra som gjorde glasmalningar som mot solen sag ut som glodande eld. Ett tv team passerade som spelade in musikvideon till australiens idolvinnare och jag fick vara med och dansade till musiken pa gatan tillsammans med en langharig spanjor.
Man kan helt klart saga att jag bytt upp mig fran mitt tidigare sydney-hang och det ar otroligt hur olika tva delar av samma stad kan vara. Dar jag nu befinner mig bestar gatorna av gamla cafeer med stora soffor och vaggmalningar, second hand, bok affarer och konst,och sjalv slar jag klubban i bordet och sager, jag gillar Sydney.
Taz bor i ett radhus med tre vaningar och tva vaxtfyllda uteplatser, tillsammans med tva andra killar. Jag skulle kunna skriva en hel bok om Taz, men jag later bli och sager bara att han ar underbar. Varje morgon har han statt i koket med sitt krulliga har och stora leende och stekt gronsaker, graddat pannkakor med majs och omelett. Tre rattersmiddag till frukost ar makta imponerande och far far away fran min vardagsvarld. Sjalv har jag aven upptackt sushi. minst tva ganger om dagen slinker de ner nagra rullar. forbannat gott.
Igar traffade jag Sallybally fran orsa. Hon var lite forvirrad med trasigt bankomatkort och utan pengar sa jag och Taz tog henne till en spelning utanfor stan ikladda happycloths.(taz har en grej for happypants, men igar gick vi hela linan ut) och sa badade vi naket nattbad i havet. Sally sov sen hemma hos taz pa en madrass pa golvet och jag tror vi lyckades muntra upp henne nagot.
Idag har varit en productiv dag. Borjade med att jag provjobbade pa ett cafe. Agaren var en bitch men ovriga anstallda trevliga och stallet mysigt. Darefter hangde jag med en konstnar fran canberra som gjorde glasmalningar som mot solen sag ut som glodande eld. Ett tv team passerade som spelade in musikvideon till australiens idolvinnare och jag fick vara med och dansade till musiken pa gatan tillsammans med en langharig spanjor.
Man kan helt klart saga att jag bytt upp mig fran mitt tidigare sydney-hang och det ar otroligt hur olika tva delar av samma stad kan vara. Dar jag nu befinner mig bestar gatorna av gamla cafeer med stora soffor och vaggmalningar, second hand, bok affarer och konst,och sjalv slar jag klubban i bordet och sager, jag gillar Sydney.
onsdag 11 februari 2009
denna gang var det lite svarare att klicka pa publicera inlagg. detta ar en bekannelse.
det har ar emot allt jag nagonsin statt for. jag trodde aldig att jag skulle gora detta. min moral har sjunigt till botten. igar serverade jag pa porrklubb.
vanta. vanta.
innan ni kommer med invandningar och straka motargument, vilket jag ar inforstadd och beradd pa kommer att komma vill jag forklara mig. min handling var medveten.
nar jag forst kom till australien stod jag dar pa brisbanes flygplats. visst var jag glad och uppspelt, men aven nagot osaker och forvirrad. vad gor jag har pa andra sidan jorden alldeles ensam, vad ska det har vara bra for?
nu ar nastan sex manader senare, och aven om tiden har gatt fort kanns kanslan avlagsen. denna tid har varit en stor upplevelse och jag har utforskat delar av mig sjalv jag aldrig snuddat vid tidigare, vilket bara gjort mig starkare och starkare for varje dag. for alla situationer som numera uppkommer, aven de obekvama och jobbiga, finner jag mig sa latt i och kan klart och tydligt kartlagga och forsta. och i slutandan ofta till och med se en lardom fran.
Detta innebar att jag nu ar hungrigare pa livet an jag nagonsin varit. jag vill lara mig nya saker, se platser jag inte sett forut och forsta varfor varlden ser ut som den gor.
Kings cross ar sydenys party yta och igar anlande jag stallet efter nastan en vecka ute vid en av stadens beacher. nar jag gick langs gatan stod jag och tittade pa alla de klubbar och barer platsen erbjod, nyfiket men inte det minsta imponerat.
samtidigt kom en man fram och fragade om jag behovde jobb som servitris. jag insag vad typ av jobb det kunde tankas vara och fragade vilka klader man bar, man hade sina egna, och jag sa att jag kunde prova.
Detta ar en av manga likartade stallen langs denna gata. och en mer sorgligt plats far man leta efter. Klubben bestar av en liten tv uppe i hornet som konstant visar porr, ett dansgolv, saklart med den valkanda stangen, och en publikyta med uppradade stolar. Pa kvallen och natten kommer strippor och framtrader pa scenen. resten av tiden sitter de bara och tittar pa tvn.
Min uppgift var att fraga de inkomna vilken drink de ville ha, ge den till dem och ta betalt. Min lon var ej timbaserad utan dricksen var enda inkomst och darfor pointerade de ovriga anstallda, om och om igen, att man aldrig ska vanta eller ens fraga och dricks. man ska se till att ge tillbaka vaxelpengar i den form sa att en stor del ar mynt. ge tillbaka sedeln, saga: resten ar min dricks, och ga dar ifran.
Stallet har inget alkohol tillstand. men det vet inte gasterna om. de koper drinkar, rom och cola, sambuca sunrice, eller ol, drinkar som smakar starkt men som har noll procent alkoholhalt. och dessutom till ett pris av 15 dollar, som ar dubbelt mot vanliga priser. otroligt sniket, och grundlurade man (och faktiskt sa ocksa till en valdigt stor del kvinner, och till och med flera par) sitter dar i uppradade stolar, for uppslukade av strippan for att kanna att smaken av drinken ar nagot blaskigasre an vanligt.
anledningarna till att jag gjorde detta var dels for att jag inte nodvandigtvis behover pengarna, och for att jag just nu ar stark nog. jag kanner ingen som helst plikt att pa nagot satt gora nagon till lags eller lyckas.jag har inga problem med att saga upp mig efter en halvtimmes arbete. for inte gillar jag den har sortens branch, faktum ar att jag starkt ogillar den, vilket ocksa ar framsta anledningen till att jag gjorde det, och anledningen till att jag en gang skickade in en intresse anmalan till att gora lumpen.
jag vill bara veta hur det egentligen ar.
och precis allting var helt nytt for mig. jag har ingen tidigare erfarenhet av denna typ av tillstallningar. pa nagot satt. den forsta timmen stod jag mest gapandes och sag pa vad som pagick, totalt ointresserad av min arbetsuppgift och fullt upptagen av att ta in och bearbeta informatonen som nadde mina ogon. efter fyra timmar borjade natten ta in, och till en borjan helt orforstadd om varfor blev jag tillsagd att alltid halla i min serveringsbricka. men snart insag jag att det borjade komma in flera och flera tjejer med lite for korta kjolar, och som pratade med lite for tjocka gubbar, och gick in i ett lite for suspekt rum. sa jag tog och tackade for mig. sa att jag inte var sadar jatte intresserad av att servera torskar drinkar och att de nog fick leta efter en annan servitrice.
sen la jag mina 25 intjanade dollar i tiggarkvinnans bedgande hander och gick hem.
vanta. vanta.
innan ni kommer med invandningar och straka motargument, vilket jag ar inforstadd och beradd pa kommer att komma vill jag forklara mig. min handling var medveten.
nar jag forst kom till australien stod jag dar pa brisbanes flygplats. visst var jag glad och uppspelt, men aven nagot osaker och forvirrad. vad gor jag har pa andra sidan jorden alldeles ensam, vad ska det har vara bra for?
nu ar nastan sex manader senare, och aven om tiden har gatt fort kanns kanslan avlagsen. denna tid har varit en stor upplevelse och jag har utforskat delar av mig sjalv jag aldrig snuddat vid tidigare, vilket bara gjort mig starkare och starkare for varje dag. for alla situationer som numera uppkommer, aven de obekvama och jobbiga, finner jag mig sa latt i och kan klart och tydligt kartlagga och forsta. och i slutandan ofta till och med se en lardom fran.
Detta innebar att jag nu ar hungrigare pa livet an jag nagonsin varit. jag vill lara mig nya saker, se platser jag inte sett forut och forsta varfor varlden ser ut som den gor.
Kings cross ar sydenys party yta och igar anlande jag stallet efter nastan en vecka ute vid en av stadens beacher. nar jag gick langs gatan stod jag och tittade pa alla de klubbar och barer platsen erbjod, nyfiket men inte det minsta imponerat.
samtidigt kom en man fram och fragade om jag behovde jobb som servitris. jag insag vad typ av jobb det kunde tankas vara och fragade vilka klader man bar, man hade sina egna, och jag sa att jag kunde prova.
Detta ar en av manga likartade stallen langs denna gata. och en mer sorgligt plats far man leta efter. Klubben bestar av en liten tv uppe i hornet som konstant visar porr, ett dansgolv, saklart med den valkanda stangen, och en publikyta med uppradade stolar. Pa kvallen och natten kommer strippor och framtrader pa scenen. resten av tiden sitter de bara och tittar pa tvn.
Min uppgift var att fraga de inkomna vilken drink de ville ha, ge den till dem och ta betalt. Min lon var ej timbaserad utan dricksen var enda inkomst och darfor pointerade de ovriga anstallda, om och om igen, att man aldrig ska vanta eller ens fraga och dricks. man ska se till att ge tillbaka vaxelpengar i den form sa att en stor del ar mynt. ge tillbaka sedeln, saga: resten ar min dricks, och ga dar ifran.
Stallet har inget alkohol tillstand. men det vet inte gasterna om. de koper drinkar, rom och cola, sambuca sunrice, eller ol, drinkar som smakar starkt men som har noll procent alkoholhalt. och dessutom till ett pris av 15 dollar, som ar dubbelt mot vanliga priser. otroligt sniket, och grundlurade man (och faktiskt sa ocksa till en valdigt stor del kvinner, och till och med flera par) sitter dar i uppradade stolar, for uppslukade av strippan for att kanna att smaken av drinken ar nagot blaskigasre an vanligt.
anledningarna till att jag gjorde detta var dels for att jag inte nodvandigtvis behover pengarna, och for att jag just nu ar stark nog. jag kanner ingen som helst plikt att pa nagot satt gora nagon till lags eller lyckas.jag har inga problem med att saga upp mig efter en halvtimmes arbete. for inte gillar jag den har sortens branch, faktum ar att jag starkt ogillar den, vilket ocksa ar framsta anledningen till att jag gjorde det, och anledningen till att jag en gang skickade in en intresse anmalan till att gora lumpen.
jag vill bara veta hur det egentligen ar.
och precis allting var helt nytt for mig. jag har ingen tidigare erfarenhet av denna typ av tillstallningar. pa nagot satt. den forsta timmen stod jag mest gapandes och sag pa vad som pagick, totalt ointresserad av min arbetsuppgift och fullt upptagen av att ta in och bearbeta informatonen som nadde mina ogon. efter fyra timmar borjade natten ta in, och till en borjan helt orforstadd om varfor blev jag tillsagd att alltid halla i min serveringsbricka. men snart insag jag att det borjade komma in flera och flera tjejer med lite for korta kjolar, och som pratade med lite for tjocka gubbar, och gick in i ett lite for suspekt rum. sa jag tog och tackade for mig. sa att jag inte var sadar jatte intresserad av att servera torskar drinkar och att de nog fick leta efter en annan servitrice.
sen la jag mina 25 intjanade dollar i tiggarkvinnans bedgande hander och gick hem.
måndag 2 februari 2009
fran land till storstad
Resan fran nimbin till Sydney tog 17 timmar. visst var det snappet langre ner man hamnade pa kartan men anda slog det mig igen. ett gigantiskt land.
Forsta delen liftade jag, en man med hans dotter korde tio extra mil for att slappa av mig i byron bay, det var dottern som beordrade, kor henne hela vagen, pappan nickade och gjorde som dottern sa, jag tackade hjartligt.
Pa bussen fran byron bay traffade jag en hollandsk kille. vi drack vin i plastglas och sov lutandes mot varandras axlar. darefter har vi hangt tva dagar i sydney, och pa natten satt vi i skenet av opera huset, tittade ut over den upplysta bron och over den stora staden. han berattade om sitt sitt hollandska liv och jag om mitt svenska. darefter badade vi langs operahusets vatten med farjorna som korsade havet langre ut, en restutang mitt ute i vattnet forgyllde luften med vagt skratt. det var vackert.
igar sa vi hejda.
han akte vidare till melboure, jag ska utforska sydney mer.
detta ar ett av de moten som emellanat passerar i ens liv. tva dagar jag kommer att minnas, tva dagar jag uppskattade, ett hejda och vi bada visste att vi formodligen aldrig kommer att ses igen. och pa nagot satt sa gillar jag det.
Forsta delen liftade jag, en man med hans dotter korde tio extra mil for att slappa av mig i byron bay, det var dottern som beordrade, kor henne hela vagen, pappan nickade och gjorde som dottern sa, jag tackade hjartligt.
Pa bussen fran byron bay traffade jag en hollandsk kille. vi drack vin i plastglas och sov lutandes mot varandras axlar. darefter har vi hangt tva dagar i sydney, och pa natten satt vi i skenet av opera huset, tittade ut over den upplysta bron och over den stora staden. han berattade om sitt sitt hollandska liv och jag om mitt svenska. darefter badade vi langs operahusets vatten med farjorna som korsade havet langre ut, en restutang mitt ute i vattnet forgyllde luften med vagt skratt. det var vackert.
igar sa vi hejda.
han akte vidare till melboure, jag ska utforska sydney mer.
detta ar ett av de moten som emellanat passerar i ens liv. tva dagar jag kommer att minnas, tva dagar jag uppskattade, ett hejda och vi bada visste att vi formodligen aldrig kommer att ses igen. och pa nagot satt sa gillar jag det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
