• lasa bocker. check!

Ni vet ibland nar man aker buss eller tag sa sitter det folk och samtidigt laser bocker, jag har alltid farsinerats av denna typ manniskor da de ofta verkar helt avskarmade fran allt barnskrik och trangsel runt om, helt uppslukna av den varld boken erbjuder. jag maste ocksa erkanna att jag aven kannt lite avesnjuka, sa dar vill jag ocksa kunna gora har jag tankt, men likforbannat har jag pa varje bok jag paborjat aldrig kommit langre en tio sidor. varfor vet jag inte, men sa har det varit.

Dock sen jag kom hit har jag av nagon anledning haft ro nog att ta mig igenom nu ett antal bocker och det gar lattare och lattare. herregud, det ar ju som att titta pa en film, fast man behover ingen tv och kan gora det vart som helst, skitsmart!

kramer verses kramer ar mitt senaste tillskott i lasta-bocker och den forsta pa engelska. En pappa som ensam tar hand om sin son och i slutet far kampa om vardnaden da mamman vill ha honom tillbaka.
Da en oroninlammation tagit over mitt liv senaste veckan har boken verkligen bundit mig och igar blev sista sidan motvilligt utlast. Runt mig lag, en argentinsk kille, tva spanjorer och en tysk och snarkade medans jag satt lutad mot vaggen samtidigt som tararna rann. ett hafte med bokstaverhar fatt min kropp att fysiskt reagera. inte ett enda sinne stimulerat, utan enbart utifran min fantasi borjade mitt hjarta klappa fortare, bli varmare, mina lappar le samtidigt som jag snorvlade grat.

Ena spanjoren tittade trott upp och skrattade till da han insag situationen medans jag lite generat tarkade tararna med handen,

men vad gor det, he got the kid, billy is yours Ted, he is fucking yours...

en bedjan, en hyllning, en beklagan.

Pa nagot satt ar det som om jag for tillfallet befinner mig utanfor min kropp. jag tittar pa den och ser den som den ar. tar hand om den. Oftast sa ar den ju faktiskt bara dar, hanger bara med, och ar helt och hallet tagen for givet, och sallan forfragad om vad den vill ha eller gora.

Jag ska vara arlig. min kropp och mitt huvud har inte riktigt varit i symbolik med varandra, och oftast ar det kroppen som har fatt ge vika. Hur manga ganger har jag inte kannt hur det har stretat emot, tydligt sagt nej, men anda gjort dom drottningen dar uppe beordrat, da drottningen styr spakarna till min undeliga manskliga maskin. Kom igen nu, drick det har ackliga billiga vinet, det ar billigt, nagra klunkar till kan du ta, och trots att den skriker somn ar manga natter allt for fa timmar sovna. piskan piskar och kroppen lyder lydigt.

men nu har den fatt nog. nu gor min kropp revolution och har borjat produsera harjans massa snor i nasa, bjudit in en trummorkester i mitt huvud, och en fektningsfajt i hals, kake och ora, och en hund gor woffanden ur min mun.

Om tva dagar ska jag gora en dykartur, och med min vanliga manskliga otur ar fyratusenkronors-biljetten varken retur eller ombokningsbar och de senaste dagarna ar nu en hyllning till min alskade kropp.

jag klappar den och sager snalla saker. jag pressar den inte, nej, sager bara att den ar bra och fin. jag fragar vad den vill ha for mat, och ger den den mat den vill ha, utan att tanka pa vad jag egentligen borde ata. vill kroppen ha chocklad, ja da far den choklad, och tre koppar kaffe irad. Jag byter lakan at den och tvattar dens klader, koper mediciner jag tror den kan vilja ha och sover den sa mycket den bara vill. om sa klockan ar sex pa kvallen, ska kroppen ha somn om kroppen sa vill. allt for att fa den att aterigen sammarbeta.

snalla snalla kropp. kom tillbaka och jag ska vara dig evigt till lags. amen.

att ha en belgisk beundrare

jag har fatt en beundrare. han heter Luis ar tjugofem ar och kommer fran beligien. Han har sangen snatt ovanformig och varje morgon da jag vaknar ser jag honom ligga med huvudet at mitt hall tittandes med handerna under hakan. Hade det varit nagon annan hade man nog latt kunnat bli lite skramd av nagon som stirrar pa en nar man sover, men inte nar det galler Luis. "luuis, vad gor du?" fragar jag trott och vander mig om. "tittar" svarar han. "vad ska du gora idag" undrar han sen pa sin halvkassa engelska med bred fransk brytning. Det ska namligen alltid goras nagot. att chilla finns inte pa kartan.

Luis ar som ett stort barn. han ar inte dum, men pa nagot satt sa dar oforstord som barn ar. och visar karnslor sa dar som barn gor. och tanker kanske inte alltid det dar steget langre som vuxna gor. Luis tror exempelvis att man inte behover ha korkort for att aka motorcykel pa sno. jag forsoker forklara for honom, att om detta vore laget kunde alla i sverige aka motorcykel pa vintern, och det vore ju konstigt. han blev ocksa upp till oronen exalterad over hur mycket sno det kunde vara i sverige och sa att da kan man ju aka snowboard, varje dag hela vintern! sen tankte han ett tag, och kom pa att man maste ju jobba om dagarna ocksa, och hans iver forvandlades till en fundersam min som forsokte komma pa en losning pa problemet.

De senaste dagarna har jag hittat sma lappar har och var och sma meddelanden skrivna pa min kudde. ibland tar han tillbaka lapparna, fyller i nagon mening han glomt, eller rattar nagot stavfel. tittar lurigt pa mig, ler och fragar vad jag tycker om lapparna. dom ar fina svara jag. for det ar dom.

men sen stallde han mig mot vaggen och underade om han hade nagon chans pa mig och jag svarade arligt nej. trots det ar luis lika glad, han sager att kanner sig lycklig over att iaf ha vagat fraga, och att hans dromtjej formodligen kommer en annan gang. och jag kan bara titta pa honom och le.
den energi och enkelhet, skulle jag doda for att fa.

flyer chick

just avsutat forsta dagen pa mitt nya jobb som ar mycket fancy. Dela ut flyers.
jag far inte betalt, jag far ynka tio dollar rabatt per timme pa bokade turer och transporter som jag inte ens vet om jag kommer kopa, men det gor inte sa mycket, for jag far dricka hur mycket kaffe jag vill och far en halv solbranna da jag star i sol fran vanster, och det ar ju inte sa illa. Brevid mig, pa ett lagom avstand for att inte kunna prata med varandra men kunna ha ogonkontakt tavlar jag febrilt med tjejen som delar ut flyers for konkurrenterna pa andra sidan. jag har en spygron outfit och hon har en lila. det vinner hon nog nagra poang pa.

av nagon anledning verkar folk vilja ge presenter till flyersutdelare. idag har jag fatt en skruv och en mobilladdare som jag inte har anvandning for. det kom ocksa fram en kille och sag forvirrad ut, han sa att han letade efter en annan kille som heter Jerome, och undrade om jag hade sett honom. han skamtade inte och jag kunde inte sluta skratta pa en timme.

Min tysk och jag har gatt olika vagar, han ar nu i inlandet, och jag far emellanat sms fran automattelefoner skrivna pa en knagglig svenska jag lart honom. igar pratade vi i telefon och han hade femtiotva grader varmt och jag svettas i mitt trettiofem och ar glad over att inte vara med.

nu ska jag ata japansk resturang med en amerikan jag raggat upp pa gatan. flyers 4ever.
cheers.

jag vet inte om jag tror pa liv efter dod, men dod efter liv ar uppenbart.

min forsta tanke var att jag skulle cykla mig igenom australien. naiv, dum eller bara javligt oinformerad om hur gigantiskt detta land ar. nu har vi med bil akt uppat tva hundra mil och bara en brakdel av landets stora karta. men att lyssna pa musik med fonstret nere och vind i anisktet ar faktiskt himla trivsamt. De senaste natterna har vi campat pa en stor strand, atit kockosnotter till frukost, bajsat i skogen, diskat i saltvattnet, och lekt med krabborna. Aaron har meckat med bilen medans jag har last bocker.

agaende bilresandet finns det en sak som gor att min mage drar i hopsig. Det ar alla roadkills. roadkills ar det varsta jag vet!possoms, kangeruer och kaniner ligger blodiga i varenda vagkron och jag tittar bort eller blundar. Igar korde jag bilen en stracka, trots att jag forfarande tror att vindrutetorkaren ar blinkersen och att bilarna kommer fran fel hall. men efter en timmes korande kom en fagel och en small hordes, och ville prangt ut och ha begravning. Aaron tittade lite besvarat pa mig men sa okej. dock kunde vi inte hitta fageln och jag lever fortfarande i forhoppningen om att den mar alldeles utmarkt trots att aaron sager att den ar hur dod som helst.

aaron ar en bra tysk kille. han satter pa min favorit musik nar jag ar lite nere, han stannar vid kossorna sa att jag kan kela med dom och pa mindre vagar far jag aka ta taket sa att jag kan ta fina bilder. han rullar cigaretterna for att jag suger pa det och han gor iordning frukost pa mornarna. Vi har nu spenderat nastan sex veckor tillsammasn och vi tillochmed brakar ibland. jag sager att han ar barnslig nar han betonar joint i sangtexterna och da sager han att jag kommer att do ett ar tidigare an honom och da sager jag att det faktiskt ar tva ar och att han ar skitliten. da sager han att jag inte kan laga mat och sen sitter vi tyssta ett tag tills han satter pa min favorit lat och da blir vi vanner igen.

har om dagen spenderade vi en hel dag i en djur affar och var hur nara somn helst att kopa en hundvalp tillsammans.men da insag jag att det nog snart ar dags att fortsatta min resa pa egenhand igen. nu har vi anlant till arlie beach och jag tror jag stannar har ett tag. det ar inte ett skitcoolt stalle, men det ar vackert, trevligt, och jag ar lycklig.