en dag med de hemlosa.

De har saker att visa som man inte kan lasa om i Lonley planet boken, eller fa en broschyr om pa turist byran, de vet platser som inte ens star nedskrivna pa kartan, men framfor allt har de historier att beratta man bara kan lasa om i bocker. jag hangde en dag med Rick, fragvis och pratglad som ett barn, utbildad doktor och fyra barnsfar. Jag hangde med Rick och de ovriga uteliggarna.

Han drog med mig runt pa gatan. Beskrev ett konststalle med stora ord och gestikulerande kroppsprak. "du kommer att alska det" sa han ivrigt. Jag hade aldrig sett mannen forut men han hade borjat prata med mig om olika typer av cigarrer, da han fragat om en tandare, och ville nu prangt visa mig runt. jag som inte hade mycket battre for mig hade inget emot att folja med den rost som bar pa en sprallig lycka och ett fnissande efter sina egna skamt. Han hade iochmed mina oljefargsflackar som prydde mina slitna byxor anat ett konstintresse och visade nu detta stalle dar man kunde skapa, mala, dreja, och skulptera gratis.

Tva storre rum med kanske femton personer som satt med symaskin och tickning framfor sig nar jag kom in. det var syslojd och manga lagade sina egna trasiga klader. alla tittade upp i ett leende pa mig och Rick var ivrig att presentera mig for alla. " this is maja, she is from sweden" sa han gang pa gang samtidigt som historien om hur vi traffades standigt forandrades. Jag hade svart att avgora om det berodde pa att han inte riktigt kom ihag trots att det var en halvtimme tidigare eller om han bara ville roa sig sjalv lite. " Det var maya som kom fram till mig och sa, snalla snalla, visa mig runt, jag ar har alldeles ensam och vet ingenting" sa han till mannen som jobbade pa stallet och jag nickade lite flinande och sa att precis sa var det. Mannen sa att jag alltid var valkommen att komma dit och skapa av deras material hur mycket jag ville. Ibland sa Rick att jag var hans dotter.

Darefter gick vi pa middag. Rick sa att det var femstjarnig mat, den basta i stan och gratis. inte illa tankte jag som kannt hur pengarna sinat emellan fingrarna sen jag kom hit. kon var sakert en femti meter lang, men innan vi stallde oss langst bak sa rick till mig: du ar en manniska som tittar dolk i ogonen, och nu vill jag att inann vi staller oss i kon ga fran borjan till slutet vid sida av den och du ska titta alla dessa manniskor i ogona och varje gang jag kanner till nagon av dem ska jag presentera er. Manga av ogonen jag tittade in i var trotta, vissa paverkade, men oftast bara valdigt trotta, psykiskt och fysiskt. endel undvek mina ogon, men de flesta motte min blick. Till allra storsta del var dar man, bara ett fatal kvinnor, och storre delen var aven svarta manniskor. alla var hemlosa. Rick presenterade mig for kanske fem personer, innan vi stallde oss langst bak i kon. Rick fortsatte: "det ar inte alls bara missbrukare, vi lever i ett kapitalistiskt samhalle, da slutar det sa har. alla har en egen histora, och det behover inte alls handla om drog eller mentala problem" Rick vande sig om till mannen bakom som ocksa var en aldre vit man med skagg. " ar du hemlos?" fragade rick. mannen svarade att det var han, och utan en sekunds tyssnad fortsatte Rick " varfor da? beratta DIN histora for tjejen har" mannen verkade varken besvarad eller speciellt villig till Ricks patryckande fragor utan sa bara " jag har varit rik och jag har varit fattig i mitt liv, so what, big deal, nu sa brann mitt hus utt for nagot ar sedan och utan forsakring far jag ingen hjalp" hans blick tittade bestamt, men inte pa oss utan vand ifran oss ut i luften eller pa nogonting annat jag inte kunde se vad. "du ser, du ser" sa rick till mig samtidigt som han gick pa nasta kille, en ung mork kille i dreads som artigt tog i hand och log emot mig. "har du gatt i collage?" fragade Rick, och denna man var mer villig att beratta sin histora. och efter att han borjade att korrekt gissa min nationalitet som norr europe gav honom ett extra poang och han berattade gladerligen om hur han jobbat med att kopa och salja delar ut foretag. nu da ekonomin den senaste tiden varit sa dalig hade foretaget gatt till botten och han hade inte fatt nagra statliga pengar och hade da de senaste fyra manaderna sovit pa gatan. mestadels holl han till i chainatown sa han, det var lugnare dar, och ingen hade under de alla manaderna besvarat honom alls.

kon var till storsta del lugn men emellanat kunde man hora nagon skrika till varandra.och brevid oss stod en ung punkare som var valdigt berusad och gav oss arga blickar konstant och sa at oss vid flertal tillfallen att inte prata skit och domma manniskor. mannen med nerbrant hus kallade honom moppsiga lilla piraten, antagligen for att han var alldeles for full for att kunna gora motstand eller skada honom over huvudtaget.

Det var en stor kyrkolokal vi kom in i efter att ha statt i kon ungefar en halvtimme. jag tittade pa min bricka jag fatt och mindes Ricks ord om en femstjarnig maltid. pa min bricka lag en skopa potatis mos, en blank plastig korv, nagra bonor och en brodbit. Jag och Rick gjorde ett byte och jag fick hans bonor mot min korv. till det drack vi bryggkaffe.Det finns tre fyra stallen runt om som serverar frukost, lunch och middag. detta stalle ar halvt stott av staten och halvt religiost bundet och far darifran aven kyrkliga pengar. annars ar det ofta fran andra hjalporganisationer pengarna kommer ifran. "de som har gul troja far betalt for att vara har, men alla de andra ar volontararbetare, men jag tackar alltid alla" sa Rick samtidigt som han gick fram till en kille i gul troja och sa, "tackar tackar sa heeemskt mycket for att du ar har i dag", "tack for att DU ar har" svarade killen tillbaka.

brevid oss till bordet satt men man som var en av Richard. hans hander skakade konstant och han kunde inte lyfta upp sitt glas till en borjan och Rick hjalpte till och lyfta glaset mot hans mun. "nar jag inte hade nagonstans att bo hjalpte Richard mig, han ar min basta van. jag tycker sa himmla mycket om dig" om och om oste han snalla ord over mannen som gang pa gang tackade lite generat.

Vissa i lokalen holl konversationer, emellanat var det nagon som skrek hetsigt, men de flesta satt tyssta och at. Jag stack ut ratt regalt. Inte nog med att jag var betydligt mycket yngre an de andra, och en vit tjej, utan ocksa med grona ogon som formodligen tydligt visar att jag inte ar har ifran och med en blick som man latt kan ana inte manga ganger tvingats sova pa gatan. Vissa av de jag sag kande jag igen. De som var som slitnast och som stack ut som mest. eller folk som ofta fragat mig om pengar. Men da var de i "mina trakter". Nu var jag i deras. I slummen. Dar man istallet sticker ut om man inte ar en uteliggare.

Efter maltiden fragade Rick och Richard om jag ville folja med och dricka ol. min forsta tanke var, jag undrar vilken typ av bar de har manniskorna gar till, men jag log at min sjalv och min dumdristighet nar vi skramlade ihop mynten i byxfickorna for att sedan ga in pa billigaste supermarketen och kopa tre ol av starkaste sort i papperspasar, "den har platsen ar bra" sa Rick och vi stallde oss i ett horn dar Richard kunde spana ut for att se till att ingen polis kunde se oss. Richard hade en snall och arlig blick. och da jag fragade om hans levene svarade han lugnt och forklarade tydligt. Han hade varit heroinmissbrukare i manga ar men hade nu varit ren i fyra. Han hade fatt statlig hjalp pa egen initsiativ och nu jobbade han for att bli av medsitt alkoholmissbruk. Jag tittade lite argt pa Rick och fragade varfor han foreslog att vi skulle ta en ol om han visste att Richard holl pa att sluta, men Richard forsatte att forklara. "folk kommer alltd att fraga om jag vill ha en ol, och som det ar just nu maste jag dricka ettpar stycken om dagen, det kan vara farligt att sluta for fort" och samtidigt som han under tva minuter druckit upp sin 8 procentiga ol hade hans hander nest intill slutat skaka och han satte sig lugnt ner och och kunde roka sin cigarett.

Jag visste inte vart jag skulle sova den natten och iochmed att det ofta ar sa var jag inte bekymmrad. Dock kom bade Rick och Richard med massvis av forslag. Nagra hem for hemlosa som formodligen skulle ta in mig. En park som var minst farlig. Och dessutom hade Rick en trettio ar aldre italiensk flickvan som jag kunde bo hos. Rick berattade om hur hon som femtonaring hade dodat en tysk soldat, och hur hon kunde laga mat som engudinna. Han spelade upp en scen for oss om hur hon varje gang han kom dit fragade "vad vill du ha och ata" och han svarade " jag ar inte hungrig" men hur hon halvt blind som hon var trots svaret rotatde runt blandkastrullerna och fragade "vad vill du ha och ata" tills han gick med pa att lata henne laga nagonting. Jag sa att jag garna ville traffa hans 90 ariga flickvan men en annan gang. och att jag klarade att hitta mig en sov plats pa egen hand.

Efter olen skiljdes vi at. Rick fick lov att vara tillbaka pa det boende for hemlosa han haft de senaste natterna innan atta och Richard skulle till apoteket och fa ut morfin tabletter som doktorn skrivit ut till honom samma dag. Jag skulle till en musik konsert jag blivit bjuden till. sa vi sa hejda till varandra, den spralliga doktorn, missbrukaren och den svenska backpackern. alla pa var sitt vis hemlosa.